Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XI.

Maria är så hvit och skär som någon flicka i världen. Hon doftar ljufligare än någon blomma. Hennes andedrägt är ren, hele hennes person är utan vank. Hon är idel välbehag både utan och innan. Hon tillhör de kvinnor, hvilka utan blygsel våga träda fram för naturens domstol.

Hon vågar till och med visa sina föttar.

Skalderna hafva många lögner på sitt samvete. Men allra mest ljuga de om sin älskades fötter. Den goda tonen i poesi fordrar, att skalderna lofsjunga kvinnans fot. Och dock är i våra högklackade kinesiska dagar en oförstörd kvinnofot lika sällsynt som poesins blå blomma.