vill hämnas, då kan du berätta honom, att du har haft en älskare, en älskare, som skämde bort dig öfver all måtta och lärde dig kärlekens lycka. Men att säga detta till en hygglig och bra karl, som gör sitt bästa och är lycklig i den inbillningen, att han är den första och enda i ditt lif — hur skulle du kunna nännas det? Du skulle göra honom mera ondt, än hans bittraste fiende kunde uttänka. Jag förutsätter, at han älskar dig. Jag förutsätter också, att du skulle servera honom detta intressanta afslöjande före bröllopet. Nåväl. Antingen sade han dig då farväl, och hans olycka vore säker, eftersom han älskade dig. — Eller också, hvad som är sannolikast, gifte han sig med dig ändå och hans lif blefve ett helvete, ett helvete af städse gnagande tvifvel och misstanke. Om du vore aldrig så god och trogen mot honom, ja, till och med om du kunde öfvergifva mig — det skulle altihop vara förgäfves. Ständigt skulle ur en vrå af hans hjärta din stygga bekännelse grina fram, bringande hans lycka att
