Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XXVI.

Och jag njöt min frihet.

Galanteriet bjuder mig att vara hänsynsfull emot damerna, klokheten bjuder mig försigtighet! Och dock brinner på min tunga en fråga, som måste ut, trots alla de förfärliga följder, den kan draga öfver mitt syndiga hufvud.

Huru — frågar jag — förhåller det sig egentligen med denna berömda kvinliga dygd? Jag vet — till denna kunskap är jag uppfostrad — att en kvinna blott undantagsvis aflägsnar sig från dygdens trånga stig, hvilken ensam förer till himlen och äktenskapet. Men jag vet också, att män, äfven om de äro