i penningknipa, aldrig hafva någon känning af älskarinnaknipa. Det fins, som gud och hvar man vet, här i vår monogama stad män, hvilka borde kunna inrätta sig ett harem, som skulle vara så välförsedt, att inte storturken behöfde skämmas för det. Jag har försökt hitta en förklaring i mitt historiska vetande. Jag har tänkt på, om möjligen damernas lätta kavalleri skulle operera på samma skälmaktiga vis som Tordenskjölds soldater, hvars enda lilla bataljon genom att draga från post till post mångfaldigade sig som en hel armé. Men jag har måst uppgifva denna af uppriktig omsorg för damernas dygd förestafvade förklaring. Ty om så vore, måste dock på de stora bataljdagarna, då alla trupper på en gång föras i elden, den öfvervägande delen af männens styrka vara aldeles till öfverlopps. Men något dylikt har jag aldrig hört talas om. Gåtan får altså stå olöst. Jag har frågat. Men jag saknar svar.
Jag njöt min frihet så bra, som en man
