Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
kan njuta den i en dygdig stad. Och jag beklagar mig icke.
Jag behöfde icke anonsera min frihet. Sådant spörjes. — Det hade länge varit tyst i min trappa. Nu blef där ett knarrande och frasande af gamla väninnor och nya, hvilka kommo för att kärligen höra efter, hur det stod till med den återeröfrade frihetshjälten.
Och det festades dagar och nätter — till ära för min frihet.
