Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

XXXIII.

Det växte gräs på grafven.

Då hände sig, att jag en förmiddag kom ut på torget. Det var ett riktigt Herrans väder. Blåsten hven rundt omkring statyn, där om aftnarna flickorna åka karussel, och genom den tjocka, svarta luften piskade en rykande yrvädersnö.

Jag gick och arbetade mig fram genom ovädret, då plötsligt en vårglimt lyste upp framför mig. En ljusröd blomma på en hatt. Hatten satt på en lång, smärt flicka. Maria. Ja, Maria!

Vi stodo midt emot hvarandra på torget, dar ovädret huserade värst. Vi stodo ansigte

6*