Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
skönhet, upplöser sitt väsen i otaliga nyanser och sätter dem samman till ständigt nya behag.
Var det verkligen min lilla blygsamma, min lilla ovetande och barnsliga flicka, hvilken nu, strålande och segerviss, trädde in genom min dörr, förnäm som en prinsessa, klädd i frasande siden och spridande omkring sig något af en het drifhusatmosfer?
Maria, härlig var du i din prakt. Men allra härligast, därför att genom de många färgskiftningarna tonade altid den enda enkla färgen af min vilda ros, genom den heta drifhusångan böljade den svala friska doften af din egen naturlighet.
