Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XXXIX.

Under gemensam öfverläggning kommo vi till det resultatet, att anbudet icke borde afvisas, men att förlofningen tills vidare skulle vara hemlig, och att det till en början icke kunde vara tal om giftermål.

Detta aftal beseglade vi med många kyssar, hvarpå jag utbragte de förlofvades skål och höll följande förmaningstal till Maria:

»När du nu blir gift, Maria — sade jag — är du altså näst mig skyldig din hederliga man trohet och lydnad. Var trogen, så länge det på något sätt är dig möjligt, äfven om din man öppet håller sig med massor af älskarinnor, men blir troheten dig omsider för tung,

Maria.7