är det med pennor? — Sivert trädde helt enkelt fram med blyertsstumpen och visade, att den var liten. Han fick en ny, oformerad färgpenna: Rita nu! Men gör hellre hästen röd och bocken blå. Du har väl inte sett några blå hästar, har du det?
Så reste ingenjören.
Samma kväll kom en karl från byn upp med en ränsel på ryggen. Han lämnade ut några flaskor till arbetarna och gick sin väg igen. Men sedan han gått, blev det inte längre så stilla på Sellanrå, dragspelet ljöd, det talades högröstat och sjöngs och till och med dansades ute på gården. En av arbetarna ville ta sig en svängom med Inger, och Inger — vem förstod sig på henne? — hon skrattade litet och dansade ett par varv. När det var gjort, ville fler ha henne med, och hon kom att dansa rätt mycket.
Vem förstod sig på Inger! Hon dansade kanske nu sin första, saliga dans i livet, hon var eftersträvad, hetsigt förföljd av trettio män, hon var ensam, den enda att välja på, ingen gjorde henne rangen stridig. Och vad de jättestarka telegrafkarlarna lyfte henne! Varför inte dansa? Eleseus och Sivert sovo redan som stockar i lilla kammaren mitt under allt oväsendet på gården, och lilla Leopoldine var uppe och stod och såg förvånad på hur mor hoppade ikring.
Isak hade under allt detta varit ute på ägorna hela tiden efter kvällsmaten, och då han kom hem för att lägga sig, blev han bjuden ur en flaska och drack också litet. Han satte sig och såg på dansen med Leopoldine i knäet. Nu får du svänga dig! sade han godmodigt till Inger. Nu får du röra på dig, så det förslår, sade han.
Men om en stund upphörde spelmannen med sitt spel, och dansen var slut. Arbetarna gjorde sig nu redo att draga sig nedåt bygden för resten av natten och hela morgondagen och inte komma igen förrän måndag morgon. Snart låg Sellanrå åter tyst och stilla, ett par äldre män stannade kvar och gingo till ro på logen.
Isak såg sig om efter Inger, hon skulle nu lagt Leo-
