Hoppa till innehållet

Sida:Markens gröda 1923.djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

staten, och ändå frågar du, sade han, vill du kontrollera mig, så var så god, sade han.

Senare på kvällen tog Geissler Isak i armen och sade: Ska vi sälja kopparberget? — Isak svarade: Ja, men han Geissler har ju köpt berget en gång och betalat mig. — Mycket riktigt, sade Geissler, jag köpte berget. Men nu är det också så, att du skall ha procent av försäljning eller drift, vill du avsäga dig dessa procent? — Det förstod inte Isak, och Geissler måste förklara det. Isak kunde inte idka gruvdrift, han var jordbrukare, han röjde mark. Geissler kunde heller inte sköta något bergsbruk. Pengar, kapital? Jo, bevars, så mycket han ville! Men han hade inte tid, han hade så mycket annat att stå i, han var jämt och samt på resor, måste sköta sina egendomar söderut och norrut. Nu ville Geissler sälja till dessa svenska herrar, de voro släkt med hans hustru allesamman och rikt folk, fackmän, de kunde ta malmen ur berget. Förstod Isak det nu? — Jag vill som I vill! förklarade Isak.

Märkvärdigt — denna stora tillit gjorde väl den luggslitne Geissler gott: Ja, det vet jag nu inte, om du blir nöjd med, sade han och funderade. Plötsligt blev han säker på sin sak och fortsatte: Men ger du mig fria händer, så skall jag i alla fall handla bättre för dig, än du själv kunde ha gjort. — Isak började: Hm. I har från första stund varit en hjälpare för oss alla här — Geissler rynkade pannan och avbröt honom: Ja, det är ju gott och väl!

Morgonen därpå satte herrarna sig till att skriva. Det var allvarliga saker de skrevo: först ett köpekontrakt på fyrtio tusen kronor för berget, därefter en handling, vari Geissler avsade sig varje öre av dessa pengar till förmån för sin hustru och sina barn. Isak och Sivert blevo inkallade för att bevittna dessa papper. När det var gjort, ville herrarna köpa Isaks procenträtt för en spottstyver, femhundra kronor. Geissler avbröt dem med ett: Skämt åsido!

Isak förstod inte mycket av allt detta. Han hade en gång sålt och fått sin betalning, och förresten kronor — det var ingenting, det var inte daler. Sivert däremot ana-