Lycklige Isak! Lyckliga människor på Sellanrå!
Han väntar mycket snart grannarna nedanför upp till sitt. Axel Ström är en intresserad man, han kommer kanske i morgon. Men Brede på Breidablik är i stånd till att komma redan i natt. Isak har ingenting emot att förklara slåttermaskinen för dem och visa dem, hur han sköter den in i minsta detalj. Han skall framhålla, att så jämn och fin slåtter är det omöjligt för lien och människan att åstadkomma. Men vad en sådan prima blå och röd slåttermaskin kostar, det törs man heller inte tala om!
Lycklige Isak!
Men när han för tredje gången stannar maskinen och smörjer den, faller glasögonen ut ur hans ficka. Och det värsta var, att pojkarna sågo det. Var det en högre ledning i detta, en påminnelse om att han inte skulle vara så högfärdig! Han hade ju titt och ofta haft glasögonen på och studerat bruksanvisningen på hemvägen i dag, men ingenting förstått. Här hade Eleseus måst gripa in. Ack ja, Herre Gud, kunskaper voro goda att ha! Och för att ödmjuka sig själv vill Isak avstå från att göra Eleseus till jordbrukare i ödemarken, han skulle inte tala mera om det. Inte för det att pojkarna gjorde något nummer av denna otur med glasögonen. Tvärtom. Sivert, den upptågsmakaren, kunde ju inte bärga sig, det kunde han ju inte, utan han ryckte Eleseus i ärmen och sade: Kom nu så gå vi hem och bränner upp våra liar; han far slår åt oss! — Detta skämt togs väl upp.
