Nog kostade den väl något, men i ett stort bolags utgiftsstat kostade den ju ingenting! Den präktige ingenjören, kanske var han långt ifrån glad till mods vid det tillfället, men han bevarade skenet och var storslagen och frikostig till det sista: Behövde Isak en fältsmedja? Tag den där! Hans bolag var rikt, det förärade honom fältsmedjan!
En timme därefter vandra Aronsen och Isak hemåt igen. Aronsen har blivit lugnare och fått litet hopp, Isak knogar nedför fjället med den dyrbara fältsmedjan på ryggen. Den gamle lastdragaren var van att bära bördor! Ingenjören erbjöd sig att låta en karl komma ned till Sellanrå med klenoden i morgon, men Isak tackade och sade, att det skulle de inte bry sig om. Han tänkte på dem därhemma, att de skulle bli bra förvånade, när han kom gående med en smedja på ryggen.
Det var Isak, som blev förvånad.
Det körde just i detsamma en högst ovanlig skjuts in på gården. Körkarlen var en man från byn, men vid hans sida satt en herreman, som Isak förvånad stirrade på: det var Geissler.
