med honom. — Tror du han säljer? frågade Isak. — Ja, det lät så på honom. Och nu har han redan sagt upp drängen. Ja, det är en konstig kropp, den där Aronsen, det är säkert! Han gör sig av med drängen, som kunde arbeta med vinterveden och köra hem ved med hans egen häst, men han behåller bokhållaren! Det är nog sant, att han inte säljer för en krona om dagen längre, för han har inga varor i boden, men vad skall han då med bokhållaren? Så vida det inte är för att skryta och högfärdas, för att han ska ha en karl att stå vid pulpeten och skriva i de stora böckerna. Ha, ha, ha! Ja, det är rakt, som om han skulle vara litet vriden, han Aronsen!
De tre männen arbeta till middagstiden, äta av sina matsäckar och prata en liten stund. De ha sina angelägenheter att dryfta, traktens och nybyggarnas väl och ve, det är inte småsaker, men de avhandla dem med klokhet, de äro lugna, deras nerver äro oslitna och göra inte det de inte skola. Nu börjar hösten, allt är tyst i skogen runt omkring, fjällen stå där, solen står där, i kväll skola måne och stjärnor komma, allt är tryggt och gott och vänligt, en famn. Här ha människorna tid att vila i ljungen med en arm till huvudgärd.
Fredrik talar om Breidablik; han har inte hunnit göra så mycket ännu där n nere. — Åjo, säger Isak, du har redan gjort mycket, det såg jag, då jag var neråt sist. — Detta beröm från den äldste i trakten, förgångsmannen för de andra, gladde nog Fredrik. Han frågar ärligt: Tycker I det? Nej, det skall bli bättre längre fram. Jag blev så hindrad i år, stugan fick lov att lappas på, hon var otät och höll på att fördärvas, höladan måste jag riva ned och sätta upp igen, fähuset var för litet. Jag har nu både ko och kviga, som inte han Brede hade på sin tid, säger Fredrik stolt. — Trivs du här? frågade Isak. — Ja, jag trivs, och hustru min trivs, varför skulle vi inte det? Vi ha det öppet och fritt omkring oss. Vi kan se både uppåt och nedåt vägen. Den lilla lunden invid gården är vacker, tycker vi. Där är björk och sälg. Jag skall nog plantera mer på andra sidan om gården, när jag får tid. Myren
