Hoppa till innehållet

Sida:Markens gröda 1923.djvu/315

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Men i sista ögonblicket tog han med sig ett lamm. Det var förresten ett stort lamm, så det var intet dåligt djur, och när han kom med det, sade han: Nej, baggarna är så sega i köttet, jag ville hellre ge frun något, som är gott! — Men länsmansfrun ville inte höra talas om någon gåva: Säg, vad skall du ha för marken, sade hon. Nej, tack, hon tog inte emot gåvor av folk! Det slutade faktiskt med att Axel fick lammet bra betalt.

Barbro träffade han inte. Nej, länsmansfrun hade nog sett honom komma och fått henne ur vägen. Och lika gott var det, Barbro hade lurat honom på kvinnfolkshjälpen nu i halvtannat år.