Inger såg med ovilja på denna giftasvuxenhet och tänkte väl som så: precis som jag själv var en gång i världen!
Hennes stora religiositet gick inte över. Hon var inte så syndig av sig, hon hade smakat, hade läppjat, hon ville inte fortfara med detta ända till ålderdomen, det kunde inte komma i frågan, Inger avvisade denna tanke med fasa. Gruvdriften och alla arbetarna voro borta — o Gud, intet kunde vara bättre! Dygden var inte bara möjlig, den var nödvändig, ett nödvändigt gott, ett mål. Men världen var galen. Se, nu gick Leopoldine här, lilla Leopoldine, ett frö, ett litet barn, hon gick här smäckfull av sundhet och synd. Fick hon en arm om livet, så ville hon segna ned. Fy! Hon hade börjat få finnar i ansiktet, det tydde redan på hetsighet i blodet — å, modern mindes det, då började hetsigheten i blodet. Modern dömde inte sin dotter för dessa finnar i ansiktet, men hon ville ha slut på dem, Leopoldine fick sluta med dem. Vad kom också denne bokhållare Andresen upp till Sellanrå för om söndagarna och satt och pratade om jordbruk med Isak. Inbillade sig de båda manfolken, att Leopoldine ingenting förstod? Å, ungdomen var galen förr i tiden, för trettio, fyrtio år sedan, men nu var den värre.
Det må nu så vara med det, sade Isak, då de talade därom; men nu är våren här, och Jensine har flyttat, och vem ska vi få till sommararbetet? — Hon Leopoldine och jag ska räfsa, sade Inger. Ja, jag skall hellre räfsa natt och dag, sade hon upprörd och gråtfärdig. — Isak förstod inte detta häftiga utbrott, men han hade sina egna tankar, därför gick han bort i skogsbrynet med hacka och spett och började arbeta med en sten. Nej, sannerligen, Isak förstod inte, att pigan Jensine flyttade. Det var en duktig flicka. Han förstod på det hela taget bara det mest påtagliga, arbetet, lovliga och naturliga gärningar. Han var sund och kraftig i överkroppen, ingen var mindre astral, han åt som en karl och hade gott av det, därför kom han mycket sällan ur jämnvikt.
Det var nu den här stenen. Det var många andra stenar, men här var nu en att börja med. Isak förutser den
