inte längre bör vara i sina föräldrars hem och passa upp. Men tills vidare går det bra med omsättningen, och det är huvudsaken. Början var så avgjort god och kunde ha blivit ändå bättre, om inte handelsmannen hade fått slut på kringlor och småbröd till kaffet; där satt nu allt sjuttonde-maj-folket och ropade förgäves efter bröd till kaffet, kaffebröd! Det lärde handelsmannen att vara försedd med bakverk till bygdens festligheter.
Familjen och Brede själv leva som de kunna av rörelsen. Det blir kaffe och överblivet kaffebröd till ganska många måltider, men det uppehåller livet, och barnen få ett fint, ja, så att säga förfinat utseende av det. Det är inte alla, som ha bröd till kaffet, säger folk från bygden. Familjen Brede tycks reda sig gott, den håller till och med en hund, som går bland gästerna och snokar och får smakbitar och blir fet. Vad en sådan fet hund kan göra för reklam för kosten på en gästgivaregård!
Brede Olsen själv intar alltså ställningen som mannen i detta hem och har också vid sidan av detta arbetat sig upp. Han har nu åter blivit länsmansbiträde och fjärdingsman och använder sin tid ganska flitigt. Men förra hösten blev hans dotter Barbro osams med länsmansfrun om en struntsak, om rent ut sagt en lus, och sedan den tiden är Brede inte längre gärna sedd av detta herrskap. Men Brede har inte förlorat mycket på det, han har andra herrskap, som nu söka upp honom just för att förarga länsmansfrun. Sålunda är han ofta ute och skjutsar doktorn, och prästfrun äger verkligen inte så många grisar, som hon ville skicka bud på Brede för att få slaktade, det är hans egna ord.
Men visst kan det vara smått för familjen Brede mången gång. Alla ha det inte så fett som hunden. Men gudskelov, Brede har ett lätt lynne: Barnen bli nu större och större, säger han, fast det också ständigt kommer nya små. De som äro stora och flugit ut, sörja för sig själva och skicka även då och då hem litet: Barbro är gift på Måneland, och Helge är på sillfiske, de skicka litet varor eller pengar till föräldrarna, när det bär sig så, ja till
