Han visar sin far amerikanarens koffert och säger: Jag önskar jag vore där den här kofferten har kommit ifrån! Fadern svarar: Ja, det vore nog inte så galet!…
På morgonen rustar fadern sig för hemfärden, äter, spänner för hästen och kör bort till smedens efter Jensine och hennes kista. Eleseus står och ser efter dem hela tiden, medan de köra, och då de försvinna i skogsbrynet, betalar han på gästgivargården igen och ger drickspengar: Låt min kappsäck stå här, tills jag kommer tillbaka! säger han till Katrine och går.
Eleseus — vart skall han gå? Han har bara ett ställe att gå till. Han vänder om. Han måste vända åter till barndomshemmet. Han tar vägen upp över markerna igen, han också. Här lagar han, att han är så tätt efter fadern och Jensine, som han kan utan att bli sedd. Så går han och går. Han börjar nu avundas varenda man i obygden.
Det är synd om Eleseus, han har blivit så bortkollrad.
Idkar han inte handel på Storborg? Men det är ju intet att spela herreman på. Han gör för många nöjsamma resor för att knyta förbindelser, de kosta för mycket, han reser inte billigt. Vi ska inte vara småaktiga, säger Eleseus och ger tjugo öre, när han kunde slippa med tio. Affären kan ju inte föda denne schangtile herre, han måste ha tillskott hemifrån, Nu ger Storborgs gård potatis, säd och hö till hushållet, men sovlet måste komma från Sellanrå? Är det allt? Sivert måste köra upp varorna gratis från bryggan åt Eleseus. Är det nu allt? Modern måste skaffa honom pengar av fadern till hans resor. Men nu är det väl inte mer?
Det värsta återstår.
Eleseus sköter sin affär som en vanvetting. Han blir så smickrad av att folk från byn kommer och handla på Storborg, att han gärna ger dem kredit. När detta blir bekant, komma fler och fler och handla på kredit, det går för fan i våld, Eleseus är beskedlig och borgar ut, boden tömmes och fylles igen, allt detta kostar pengar. Vem betalar? Fadern.
