IV.
Mellan jordbrukssysslorna kom dag och tid, men hon Oline kom inte.
Isak var nu fri från arbetet på åkern. Han försåg sig med två liar och två räfsor till slåttern, gjorde en lång botten till kärran, så att han kunde köra hö i den, och skaffade sig medar och material till en vedsläde till vintern. Han gjorde mycket smått och gott. Två hyllor satte han upp på väggen i dagligstugan att lägga en mängd saker på, både almanackan, som han också hade köpt, och grötvispar och slevar, som inte begagnades. Inger såg, att de båda hyllorna voro till stor nytta.
Inger tyckte, att allting var så gott och bra. Gullhorn ville nu inte rymma längre, utan trivdes gott med kalven och tjuren och gick hela dagen i skogen. Getterna frodades och nästan släpade sina tunga juver i marken. Inger sydde ett långt plagg av blå kattun och en liten mössa av samma tyg. Det var det näpnaste man kunde se, och det var dopdräkten. Pojken låg själv och följde arbetet med ögonen. Det var allt en präktig pojke, och skulle han nu äntligen heta Eleseus, så ville Isak inte sätta sig emot det längre. När klänningen var färdig, hade den ett två alnar långt släp, och var aln kostade pengar, men det kunde inte hjälpas, pojken var ju den förstfödde. — Skall pärlbandet ditt någon gång användas, så är det väl nu! — sade Isak. — Å, Inger hade nog tänkt på pärlorna, hon var väl inte mor för inte, bara så tyst och stolt. Pärlorna räckte inte kring halsen på pojken, men de skulle taga sig bra ut frampå mössan hans, och där satte hon dem.
Men Oline kom inte.
Hade det inte varit för kräken, kunde alla människorna ha lämnat stället och kommit tillbaka om en tre, fyra da-
