tankes ädlaste, sin ingifvelses bästa uti 3,500 — skall världen tro mig? — ja, i tretusenfemhundra bref — henne, som icke blott hette, utan var stjärnan på hans aftonhimmel, hvarifrån hon ännu efter tretton år blickar ner på hans graf? — Och hvad för Dante var Beatrice, för Petrarca var Laura, för Tasso var Leonora, det är för Brinkman Stella!"
Äfven som Tegnérs biktmoder, hans trofasta, mest förstående väninna, har eftervärlden nu lärt känna Martina von Schwerin.
Men det är icke blott som "snillenas förtrogna" hon går till odödligheten. Redan de prof på hennes personliga stil, som i denna bok kunnat framläggas, torde bestyrka hvad Brinkman lika väl som Tegnér beundrande erkänt, att Martina Törngren-von Schwerin också varit och för eftervärlden bör framstå såsom en af våra yppersta epistolära författare.
Efterskrift.
För ofvanstående skildring hafva bref från Martina von Schwerin till ett antal af mera än 1,000 begagnats, de flesta förvarade i familjearkivet på Skarhult. Omkring 800 af dessa bref hafva skrifvits till C. G. von Brinkman; de omfatta vanligen 4 sidor i stor kvart, stundom 6, 8 eller mer. Något mer än 300 äro på franska, likasom i regeln brefven till barnen. Brefven till Tegnér utgöra endast ett 60-tal, alla på svenska och nu förvarade i Lunds Universitetsbiblioteks Tegnérsamling. De få bevarade brefven till Rosenstein (på franska) befinna sig i arkivet på Trolle-Ljungby.
I öfverensstämmelse med ett äldre bruk bibehöll friherrinnan von Schwerin som gift i brefväxlingen sitt eget familjenamn och skref sig, såsom framgår af ofvan meddelade prof, Martina Törngren ända fram på 1840-talet, då hon enligt det nya bruket också i de intimare meddelandena började begagna mannens namn (jfr ofvan s. 298 under det sista brefvet till Tegnér).
Det värde hon satte på sin korrespondens belyses af följande utdrag ur brefvet till Brinkman af den 27 mars 1823:
