Ungdomsåren.
II.
Familjelif. Flyttning till Skåne. Hushållets och sällskapslifvets kraf. Barnens uppfostran.
Man skulle kunnat tro, att den tjusande arftagerskan icke blott blifvit bortskämd i hemmet utan också bortfjäsad af Stockholmssocieteten, där hon var så firad och fick så många beundrare. Men så blef icke förhållandet, eller åtminstone stred hon tappert och framgångsrikt emot en sådan frestelse. Hon ägnade sig tydligen med nit och intresse åt sitt hus. På sommaren 1805, då Schwerin rest bort, heter det i ett bref till honom: "Jag skrifver mycket ordentligt upp allt hvad jag ger ut, så jag hoppas du skall bli mycket nöjd med din lilla Martina när du åter får se henne".
Efter halftannat år blef äktenskapet förljufvadt med barn, då (den 2 maj 1807) dottern Ebba föddes. Barnen kommo att utgöra Martinas stora lycka; utan barn hade säkerligen äfven hennes andliga utveckling icke blifvit densamma. Halftannat år senare på moderns födelsedag den 3 januari 1809 föddes den andra dottern Martina; i oktober följande år (på Råda) äldste sonen Jules (Carl Johan Gustaf Adolf Julius) och slutligen i nov. 1815 — på Sireköpinge — det yngsta barnet Carl Filip.
Utom hoftjänsterna fick baron v. Schwerin ingen fast anställning under Gustaf IV:s tid. Han betraktades äfven sedermera gärna som "gustavian"; och Gustaf III:s minne var han på det varmaste tillgifven. Men han tillhörde dem, som delade Adlercreutz' mening, att en förändring i regementet var nödvändig; och han prisade alltid Adlercreutz som den ädlaste, mest fosterlandsälskande man. Af den nya regeringen blef Schwerin också använd på en beskickning till Ryssland i april 1809; men han hade otur och kunde intet uträtta. Något diplomatiskt uppdrag erhöll han icke vidare, men när landets nya kronprinsessa, Carl Johans gemål Desideria med sonen Oskar första gången skulle besöka Sverige, sändes den elegante hofstallmästaren på julen 1810 att möta henne i Hamburg och föra henne till det nya fosterlandet. Om denna resa liksom om beskickningen till Petersburg 1796 har han uppsatt berättelser, hvilka möjligen för forskningen kunna blifva af intresse. — Carl Johans gemål visade alltid den största älskvärdhet mot familjen Schwerin. År 1814 t. ex. sände hon från Paris till fru Martina en ask med solfjädrar. Hon skref också, äfven som drottning, ett eller annat bref till denna. Vid Ramlösa brunn träffades de framdeles ofta, och åtminstone en gång (23 juli 1824) kom drottningen till det Schwerinska hemmet på Sireköpinge på besök — det var då fru Martina till sina döttrars stora beundran, återkommen kvällen förut från Helsingborg, på dagen arrangerade en stor diner med 16 rätter mat! Den äldsta dottern Ebba blef vid 21 år anställd som drottningens hoffröken, och Desideria höll också bröllop åt henne på Stockholms slott.
