Sida:Martina von Schwerin - Snillenas förtrogna.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


honom några ögonblick. Vi talade om er, och mitt hjärta blef djupt tillfredsställdt vid tanken på att det var eder godhet jag hade att tacka för hans uppmärksamhet. Han syntes mig verkligen vara en snillrik man; och då han ämnar återkomma hit vid kronprinsens ankomst hoppas jag att vi icke skola skiljas utan att ömsesidigt visa en smula saknad öfver att icke ha fått se hvarandra mera[1]...

Några månader senare skref hon: Sireköping den 13 okt. 1816.

— — — Jag har nyss fått veta att Tegnér gått miste om det sökta pastoratet[2]: och oaktadt jag väl skulle önska att hans affärer tilläte honom nöja sig med den plats som han innehar, enär han då skulle stanna i Skåne, har denna nyhet dock gjort mig ondt. Den personliga bekantskap som jag gjort af honom har bestyrkt den mening som jag bildat mig efter hans skrifter; han förefaller mig vara diktare likaså mycket — och mera — genom inbillningskraften som genom reflexioner. Har jag rätt då jag finner att förhållandet är alldeles motsatt mot Leopold?... Hos Tegnér är snillet riktadt genom allt hvad de bästa studier kunna gifva af kraft och skarpsinne åt omdömesförmågan och af själfständighet åt uppfattningssättet. Ni vet att jag sätter värde på denna sista egenskap hos människorna. Om inom några år mina barns uppfostran tvingar mig att någon tid vistas i den gamla förfallna staden Lund, skulle jag där gärna vilja återse en person, hvars snille och talanger jag vet att uppskatta; men det är föga sannolikhet härför, då han, som är betungad med en ganska talrik familj, är tvingad söka en existens, som passar för hans omständigheter. —

I några bref de följande åren omtalar Martina von Schwerin sin nya bekantskap: "Jag tänker fullkomligt som ni i afseende på Kullberg[3]. Rosenstein har skrifvit till mig att det är en arbetare som akademien i honom behöfver; och häri har han tvifvelsutan icke orätt, ty jag är verkligen förtviflad öfver denna sinneslättja, som sedan några år tyckes hafva bemäktigat sig alla våra begåfvade män. Jag har icke kunnat underlåta att göra Tegnér denna förebråelse, och han svarade mig: 'Ni har rätt, men då man är betungad med en stor familj, måste man framför allt tänka på att lefva'. Franzén har svarat mig nästan alldeles detsamma; och jag skulle önska att bland alla de summor, som man ger ut för lyxsaker, man skulle vilja anslå en del för att låta snillet lefva, i synnerhet som detta sedan långliga tider räknats som en lyx." (13 mars 1817.)

"I dag väntar mig en intressant läsning: Tegnérs tal[4] i manuskript, som något afviker från det tryckta, hvilket ni känner i Stockholm. Jag vet icke om ni har gifvit er tid att läsa det, jag tror ni skulle vara nöjd med hvad där står om det adertonde århundradets anda, om denna filosofi så nedslående för hjärtat som för sinnet. Hvad beträffar stilen vet jag icke

  1. Originalet till detta bref, liksom till de flesta följande före 1830, är på franska och har öfversatts.
  2. Fellingsbro.
  3. A. C:son af Kullberg invaldes i Sv. akademien 1817 i febr.
  4. Vid reformationsfesten 1817.