Sida:Martina von Schwerin - Snillenas förtrogna.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


om jag har rätt, men man märker måhända däri en smula för mycket att Tegnér har varit poet innan han blef prosatör; om man icke kan säga om honom med Kellgren:

Om någon gång hans vers var prosa,

kan man lika litet på honom tillämpa den följande raden:

Så var hans prosa aldrig vers.

Jag vet icke, men mot min vilja finner jag att det i hans skrift endast fattas meter och rytm för att icke lämna något öfrigt, mera att önska... För öfrigt är denne författare säkerligen den af alla svenskar, hvilka göra anspråk på eller förtjäna detta namn, som har den mest helgjutna inbillningsgåfva och det mest originella och mest oberoende uppfattningssätt." (26 mars 1818.)

"Jag ser däri[1] framför allt verket af en genialisk person, fullständigt oberoende genom öfvertygelse och karaktär och utrustad med en den mest poetiska fantasi. Kanske skulle man kunnat önska en smula mera allvarlig, en smula mera tuktad stil; men det finns däri så mycket skarpsinne, så många riktiga och djupa utblickar, att, man gärna förlåter en skriftställare med denna öfverlägsenhet att icke strängt ha hållit sig till det seriösas genre, som vi vanligen fordra af en religiös talare. Jag skulle emellertid inte vilja säga som Geijer i Uppsala att 'Tegnér skrifvit sitt tal med punschbålens själfsvåld' — på hvilket Tegnér mycket lustigt genmälde 'att Geijer skrifvit sitt med vigvatten'. Jag känner icke dennes tal, men jag vet att man förebrår honom en viss tendens åt det mystiska. — Ni vet för öfrigt att jag har ett slags förkärlek för Geijer. Hans skrift om inbillningens verkan samt Vikingen skola alltid af mig räknas bland de mest utmärkta stycken vi äga på vårt språk. För att återvända till Tegnérs tal, tror jag att ni skulle vara nöjd med allt som han säger om det 18:de århundradet, och detta uttryck att det fallit på sin egen synd synes mig i sanning beundransvärdt. Hvad han säger om människan, 'som redan i födseln förlorat ordet till sin egen gåta', visar icke mindre att Tegnér är verklig filosof och detta med all den öfverlägsenhet som talangen och snillet kan ge. På det hela är jag mycket intresserad att få veta edert omdöme om denna skrift, ty de grundsatser, som den innehåller, synas mig i så hög grad närma sig edra att det tyckes mig som om ni icke har kunnat genomgå den utan gillande." (2 april 1818.)

"Om Tegnér är föga uppskattad i det öfriga Sverige på grund af fördom, partianda eller afund, måste man medge att han är det ännu mindre i den landsort där han bor och detta på grund af okunnighet, och jag tror att hvad talangen behöfver är mindre loforden än vissheten om att vara förstådd. Vår vän Rosenstein har nyss tillskrifvit honom ett bref om hans tal vid reformationsfesten; som vår öfveråriga litteraturs äldste har han gifvit honom råd och anvisningar om skriften: några föranledde mig att säga Tegnér att han borde läsa

  1. I reformationstalet.