alla dessa trakasserier hafva förtagit hans vanliga lynne. I denna sinnesförfattning företager Tegnér ingenting, han förutser i framtiden vid hvarje ledig biskopsstol en nästan liknande sinnesoro. Hafva då icke vi, ni och jag, rätt att känna att hans moraliska oberoende betyder mera än alla de materiella fördelarna, och detta så mycket mer som han i detta fall nu njuter en ganska anständig inkomst och en frihet i afseende på sättet att använda den, som enligt min mening icke kan nog högt uppskattas af en begåfvad person."
Den 22 januari 1824[1].
— — — Åh, mina käre Brinkman, det kostar på mig att se och öfvervara detta civilmord af talangen och snillet hos oss. "I Norden blifva vi aldrig utvecklade, blott förfrusna puppor", skref Tegnér till mig ungefär för ett år sedan. För den som älskar litteraturen som jag, och som är känslig för hvarje gnista af ära, som upplyser mörkret öfver mitt fosterlands intellektuella horisont, är det bittert att finna att ett geni som Tegnérs icke längre får blifva fjäril och att han endast skall föröka antalet af förfrusna puppor, som öfverflöda hos oss på alla områden...
Ni frågar efter nyheter om Fritiof. Sedan lång tid ser det ut som om författaren icke tänkt därpå, liksom icke heller i någon annan sysselsättning värdig hans poetiska snille — trots eder beundran för stroferna öfver friherrinnan Stjerneld[2]; ni måste medgifva att, med undantag af två eller tre strofer, detta poem står vida under hans vackraste stycken äfven i denna genre. Den som känner Tegnér som jag, som vet huru mycket ingifvelsen hos honom är barn af friheten och ögonblicket, måste beklaga det som har upptagit hans själslif under denna långa tidrymd förlorad för hans ära. —
Samma dag skref hon till Tegnér:
Sireköping den 22 januari 1824.
Förebrå mig ej en längre tystnad än vanligt, ty äfven i dag skrifver jag med tungt hjärta ett afskedsbref. Jag reser i nästa vecka till — Stockholm; och blott de, som veta huru mycket jag älskar min frihet och mitt soffhörn, kunna fatta det påkostande ett dylikt företag har för mig. För mängden skall den ledsnad jag verkligen känner endast synas tillgjord: det fruktar jag ej hos er, som vet huru litet jag i alla afseenden är det. Denna resa var ej påtänkt då H. p. sist var här, nyligen har den blifvit bestämdt afgjord, och innan dess lönte ej mödan att tala därom. Jules' inträde vid Karlberg är härtill förnämsta orsaken. Visserligen skall det glädja mig att få träffa Brinkman och ett par andra vänner, men med huru många ledsamma timmar kommer jag ej att köpa några skattbara ögonblick! Om ni skrifver, så visa mig den vänskapen och nämn oj ett ord om min ankomst för Brinkman; jag vill, om möjligt är, njuta af hans öfverraskning, på honom räknar jag i alla fall såsom den enda förnuftiga varelse, med hvilken där lär blifva möjligt att få tala ett klokt ord. Fruntimmerna äro i sina
- ↑ Också detta bref är här öfversatt från franskan.
- ↑ På Grafven i Hières, jfr ofvan.
