första grundvalen för en menniskas moraliska beskaffenhet[1] — med de verksamma intellektuela förmögenheternas bistånd och vanans verkningar helt naturligt leda till den gyllene regeln: “Såsom I viljen, att menniskor skola handla mot eder, bören I handla mot dem“, och detta ligger till grund för sedeläran.
I ett kommande kapitel skall jag framställa några få anmärkningar om de sannolika stadier och medel, hvarigenom de särskilda moraliska och själsförmögenheterna hos menniskan småningom hafva utvecklats. Att detta åtminstone är möjligt, borde icke förnekas, då vi dagligen se dem utvecklas hos hvilket barn som helst, och emedan vi kunna spåra en fullständig gradföljd från en fullkomlig idiots själ, hvilken står lägre än det lägsta djurs, till en Newton’s själ.
- ↑ The Thoughts of Marcus Aurelius o. s. v., sid. 139.
