idioternas hämmade hjernutveckling, såsom den beskrifves i Vogt’s stora afhandling[1]. Deras skallar äro smalare och hjernvindningarna mindre invecklade än hos normala personer. Sinus frontales, eller den öfver ögonbrynen utskjutande delen, äro betydligt utvecklade och käkarne i en “förskräcklig“ grad framskjutande, så att dessa idioter i någon mån likna de lägre menniskotyperna. Deras förstånd och flesta själsförmögenheter äro ytterst svaga. De kunna icke tala och äro fullkomligt oförmögna till något långvarigt aktgifvande, men äro mycket benägna för efterhärmning. De äro starka och märkvärdigt lifliga, springa och hoppa alltjemt omkring och göra grimacer. De gå ofta uppför trappor på alla fyra fötterna och äro ovanligt benägna för att klättra upp på möbler och i träd. Vi påminnas härigenom om det nöje, som nästan alla gossar finna i att klättra i träd, och detta i sin ordning erinrar oss om, huru gerna lam och killingar, hvilka djur ursprungligen äro hemma i bergstrakter, hoppa omkring på en, om än liten, kulle.
Återgång. — Många af de exempel, som här skola
framställas, kunde hafva anförts under den föregående rubriken.
När helst ett organ hämmas i sin utveckling, men ändock fortfar
att växa, tills det nära liknar ett motsvarande organ hos någon
lägre och fullvuxen medlem af samma grupp, kunna vi i en
mening betrakta detta som ett slags återgång. De lägre
medlemmarne i en grupp gifva oss någon föreställning om, huru
gruppens gemensamma stamfar sannolikt var beskaffad, och det
är knappast troligt, att en kroppsdel, som har blifvit hämmad i ett
tidigare stadium af sin embryonala utveckling, skulle kunna vara
i stånd att vidare tillväxa, så att den skulle kunna utöfva sin
egen funktion, så framt den icke hade förvärfvat denna förmåga af
fortsatt tillväxande under något tidigare tillvarelsestadium, då den
nuvarande exceptionela eller hämmade bildningen var normal. Den
enkla hjernan hos en mikrocefal idiot kan, så till vida som hon
liknar en apas, i denna mening sägas vara ett fall af
återgång. Vissa bildningar, som reguliert möta hos de lägre
medlemmarne af den afdelning, till hvilken menniskan hör, framträda
tillfälligtvis hos henne, ehuru de icke hafva anträffats hos det normala
menniskoembryot, eller utvecklas de, om de finnas hos det normala
menniskoembryot, på ett abnormt sätt, ehuru detta utvecklingssätt
tillhör de lägre medlemmarne af samma afdelning. Dessa
anmärkningar skola blifva tydligare genom följande förklaringar.
Hos åtskilliga däggdjur utvecklas uterus småningom från ett
- ↑ Mémoire sur les Microcéphales, 1867, sid. 50, 125, 169, 171, 184—198.
