De rulla ned stenar och kasta dem öfver sina fiender; likväl utföra de dessa särskilda handlingar oskickligt och äro alldeles icke i stånd att med säkerhet kasta en sten, såsom jag sjelf har sett.
Det synes mig vara långt ifrån sannt, att emedan “föremål oskickligt gripas“ af apor, “ett mycket mindre utbildadt griporgan“ skulle hafva gjort dem samma tjenst[1] som deras nuvarande händer. Tvärtom ser jag icke något skäl att tvifla på, det en fullkomligare konstruerad hand skulle hafva varit en fördel för dem, förutsatt att (och det är af vigt att anmärka detta) deras händer derigenom icke hade blifvit mindre väl anpassade för att klättra i träd. Vi kunna förmoda, att en fullkomlig hand skulle hafva varit menlig för klättring, eftersom de i träd allra mest lefvande apor i verlden, nämligen Ateles i Amerika och Hylobates i Asien, antingen hafva sina tummar mycket reducerade i storlek samt till och med rudimentära eller sina fingrar delvis sammanhängande, så att deras händer äro förvandlade till blotta griphakar[2].
Så snart som någon forntida medlem i den stora serien af Primates, i följd af en förändring i sitt sätt att skaffa sig föda eller genom en vexling i sitt fäderneslands förhållanden, kom att lefva något mindre i träd och mera på marken, borde hans sätt att röra sig hafva blifvit förändradt, och i denna händelse skulle han hafva blifvit antingen en mera strängt fyrfotad eller tvåfotad varelse. Babianer bebo backiga och klippiga trakter och klättra endast af nödtvång upp i höga träd[3]; de hafva erhållit nästan en hunds gång. Menniskan ensam har blifvit tvåfotad, och vi kunna, som jag tänker, till en del se, huru hon har kommit att antaga sin uppräta ställning, hvilken bildar en af de tydligaste skilnaderna mellan henne och hennes närmaste slägtingar. Menniskan kunde icke hafva uppnått sin herskande ställning i verlden utan att begagna sina händer, hvilka äro så beundransvärdt anpassade att göra tjenst efter hennes vilja. Sir C. Bell[4] påstår, att “handen ersätter alla verktyg och genom sin förbindelse med förståndet gifver henne ett universelt herravälde.“ Men händerna och armarne kunde knappast hafva blifvit nog fullkomliga för att hafva tillverkat vapen eller med säkert sigte hafva kastat stenar och spjut, så länge som de vanligen begagnades till
- ↑ Quarterly Review, April 1869, sid. 392.
- ↑ Hos Hylobates syndactylus sammanhänga regelbundet två af fingrarne, såsom namnet antyder, och detta är, efter hvad hr Blyth meddelar, stundom händelsen med fingrarne hos H. agilis, lar och leuciscus.
- ↑ Brehm, Thierleben, första bandet, sid. 80.
- ↑ The Hand, its Mechanism o. s. v. i Bridgewater Treatise, 1833, sid. 38.
