anmärkningar, mera specielt de af professor Broca nyligen framstälda, om djuren, att jag i de äldre upplagorna af min Origin of Species sannolikt skref alltför mycket på verkan af det naturliga urvalet eller de bäst utrustade individernas förblifvande vid lif. Jag har ändrat femte upplagan af Origin, så att jag inskränkte mina anmärkningar till anpassade förändringar i kroppsbyggnad. Jag har icke förut tillräckligt tagit i betraktande förekomsten af många bildningar, hvilka, så vidt som vi kunna döma, synas vara hvarken nyttiga eller skadliga, och detta anser jag vara ett af de största, ännu upptäckta felen i mitt arbete. Det må tillåtas mig att som ett slags ursäkt anföra, det jag hade två bestämda mål i sigte, för det första att visa, att arter icke hafva blifvit särskildt skapade, och för det andra, att naturligt urval varit den förnämsta orsaken till förändringen, ehuru det i betydande mån har underhjelpts af vanans förärfda verkningar och till någon liten del af de omgifvande förhållandenas direkta inverkan. Likväl var jag icke i stånd att upphäfva inflytandet af min förra åsigt, hvilken då var vida omkring rådande, att hvarje art hade blifvit skapad med afsigt, och detta förmådde mig att stillatigande antaga, att hvarje enskildhet i byggnaden, med undantag af rudiment, var till någon speciel, ehuru ännu icke insedd nytta. Hvar och en, som i sitt sinne antog detta, skulle naturligtvis för långt utsträcka verkan af det naturliga urvalet antingen under förfluten eller närvarande tid. Några af dem, som antaga utvecklingsprincipen, men förkasta naturligt urval, synas glömma, då de kriticera min bok, att jag hade de ofvannämnda tvenne målen i sigte; om jag i följd deraf har misstagit mig genom att tilldela naturligt urval stor kraft, hvilket jag är långt ifrån att medgifva, eller genom att öfverskatta dess inflytande, hvilket i sig sjelft är sannolikt, har jag åtminstone, som jag hoppas, gjort god nytta genom att hafva hjelpt till att kullslå tron på skilda skapelser.
Att alla organiska varelser, menniskan inbegripen, visa många modifikationer i sin byggnad, hvilka för närvarande icke äro och förut icke hafva varit till någon nytta för dem, är, som jag nu kan se, sannolikt. Vi veta icke hvad som frambringar de tallösa små olikheterna mellan individerna af samma art, ty återgång för problemet endast några få steg tillbaka; men hvarje egendomlighet måste hafva haft sin egen verksamma orsak. Om dessa orsaker, hvilka de än må vara, verkade mera likartadt och kraftfullare under en förlängd tidrymd (och intet skäl kan uppvisas, hvarför detta icke någon gång skulle hända), blefve resultatet sannolikt icke endast obetydliga individuela olikheter, utan väl
