Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
125
en stams moraliska beskaffenhet.

i sociala instinkter, som i betydande mån ledes af våra medmenniskors bifall, som beherskas af förståndet, af egennyttan och längre fram af djupa religiösa känslor, som befästas genom uppfostran och vana, allt detta i förening bildar slutligen vår moraliska känsla eller samvete.

Man bör icke glömma, att, ehuru en hög grad af moralitet skänker hvarje enskild person eller hans barn endast en ringa eller ingen fördel öfver de andra personerna i samma stam, ett framåtskridande i moralitet och ett förökande af de välbegåfvade personernas antal dock säkerligen skola gifva en stam en stor fördel öfver en annan. Det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att en stam, som innefattade många medlemmar, hvilka i hög grad voro begåfvade med fosterlandskärlek, trohet, lydaktighet, mod och sympathi samt i följd deraf alltid redo att bispringa hvarandra och att uppoffra sig för det allmänna bästa, skulle segra öfver de flesta andra stammar; detta skulle vara naturligt urval. I alla tider har den ena stammen undanträngt den andra här i verlden, och som moralitet är en faktor i deras framgång, skola moralitetsgraden och antalet af väl begåfvade personer alltså allestädes sträfva att stiga och förökas.

Det är dock ganska svårt att bilda sig något omdöme, hvarför en särskild stam och icke en annan har haft framgång och höjt sig i civilisation. Många vildar befinna sig på samma ståndpunkt, som då de för flere hundra år sedan först upptäcktes. Såsom hr Bagehot har anmärkt, äro vi benägna att anse framåtskridande för något normalt inom menskligheten; historien vederlägger likväl denna mening. Forntidens folk hyste aldrig denna åsigt, hvilket de orientaliska nationerna ännu i dag icke göra. Enligt en annan hög auktoritet, hr Maine,[1] “har största delen af menniskoslägtet aldrig lagt i dagen den ringaste önskan att få sina civila inrättningar förbättrade“. Framåtskridande synes bero på många sammanträffande gynsamma omständigheter, hvilka äro alltför invecklade att kunna utredas. Men den anmärkningen har ofta blifvit gjord, att emedan ett kallt klimat drifver till industri och åtskilliga konstfärdigheter, har det varit högeligen gynsamt eller till och med oundgängligt för detta ändamål. Eskimåerna, som ansättas af den hårda nödvändigheten, hafva haft framgång i många sinnrika uppfinningar, men deras klimat har varit för strängt för fortsatt framåtskridande. Nomadiskt lefnadssätt, antingen

  1. Ancient Law, 1861, sid. 22. Hvad hr Bagehot’s anmärkningar beträffar, se Fortnightly Review, den 1 April 1868, sid. 452.