betvifla, att detta måste vara högeligen skadligt för menniskan. Det är öfverraskande, huru snart brist på omvårdnad eller origtigt använd omsorg försämrar en tam race; men, förhållandet med menniskan sjelf undantaget, är knappast någon så okunnig, att han tillåter sina sämsta djur frambringa afföda.
Det bistånd, hvilket vi känna oss föranledda att skänka den hjelplöse, är mången gång ett tillfälligt resultat af sympathidriften, hvilken ursprungligen förvärfvades såsom en del af de sociala instinkterna, men som sedermera, på det förut angifna sättet, blef ömmare och fick större utbredning. Ej heller kunde vi, utan att försämras till vår naturs ädlaste del, undertrycka vår sympathi, om så yrkades af det stränga förståndet. Läkaren kan förhärda sig vid utförandet af en operation, emedan han vet, att han arbetar för sin patients bästa; men om vi med flit skulle försumma de sjukliga och hjelplösa, kunde det endast ske för en oviss fördel samt till en säker och stor skada i närvarande stund. I följd häraf måste vi utan klagan fördraga de tvifvelsutan dåliga följderna af, att sjuklingar förblifva vid lif och fortplanta sitt slägte; men ett hinder synes åtminstone ständigt vara verksamt, nämligen att de sjukligare och underlägsnare samhällsmedlemmarne icke gifta sig så hinderfritt som de friska, och detta hinder kunde i oändlighet förökas, ehuru detta är mera att hoppas än att vänta, om de till kroppen eller själen lidande afhölle sig från giftermål.
Bland alla civiliserade nationer samlar mannen egendom och lemnar den i arf till sina barn, så att barnen i samma land ingalunda äro lika väl lottade i täflingen om framgång. Men detta är långt ifrån ett oblandadt ondt, ty utan kapitalets hopande kunde icke konsterna gå framåt; det är också hufvudsakligen genom deras makt, som de civiliserade racerna hafva utvidgat och nu allestädes utvidga sitt område, så att de intaga de lägre racernas plats. Ej heller råkar det måttliga samlandet af egendom i strid med urvalets fortgång. Då en fattig man blir rik, egna sig hans barn åt yrken eller sysselsättningar, hvari tillräcklig täflan förefinnes, så att de till kropp och själ dugliga hafva bästa framgången. Tillvaron af en hop väl undervisade personer, hvilka icke behöfva arbeta för sitt dagliga bröd, är till den grad vigtig, att den icke kan öfverskattas, emedan allt svårt intellektuelt arbete uppdrages åt dem, och som på sådant arbete materiel framgång, att nu icke nämna andra högre fördelar, är beroende. Utan tvifvel kan mycket stor förmögenhet förvandla menniskor till onyttiga drönare, men dessas antal är aldrig stort, och utgallring inträder här i en viss grad,
