korsning uppkommen afföda helt visst kan under loppet af några få generationer befästas och genom omsorgsfullt urval göras likartad,[1] kunna vi sluta till, att den fria och många generationer bortåt fortsatta korsningen af en olikartad blandning skulle fylla urvalets plats och öfvervinna hvarje tendens till återgång, så att en korsad race slutligen skulle blifva likartad, ehuru den icke i lika grad skulle vara delaktig af de båda föräldraracernas karakterer.
Af alla olikheter mellan menniskoracerna är skinnets färg den mest i ögonen fallande och den bäst utmärkta. Olikheter af detta slag kunde, trodde man fordom, förklaras genom ett långvarigt utsättande för olika klimats inverkan; men Pallas var den förste, som visade, att denna åsigt icke var hållbar, och han har fått nästan alla anthropologer på sin sida.[2] Denna åsigt har blifvit förkastad förnämligast af det skälet, att fördelningen af de olika färgade menniskoracerna, af hvilka de flesta måste hafva länge bebott sina nuvarande hemorter, icke sammanfaller med motsvarande klimatiska olikheter. Vigt måste äfven fästas vid sådana orsaker, som att holländska familjer, hvilket vi förnimma af en utmärkt auktoritet,[3] icke hafva undergått den minsta förändring till färgen, sedan de trenne århundraden bortåt hafva bott i södra Afrika. Zigenarnes och judarnes likartade utseende på olika ställen i verlden — ehuru de senares likformighet har blifvit i någon mån öfverdrifven[4] — är äfvenledes ett bevis för samma sak. En mycket fuktig eller en mycket torr atmosfer har ansetts mera än blotta värmen inverka på förändringen af skinnets färg; men som d’Orbigny i Södra Amerika och Livingstone i Afrika kommo till diametralt skilda slutsatser med afseende på fuktighet och torrhet, måste hvarje slutsats angående denna sak betraktas som ganska tvifvelaktig.[5]
Åtskilliga fakta, hvilka jag annorstädes har framstält, visa, att skinnets och hårets färg någon gång på ett förvånande sätt står i förbindelse med en fullkomlig frihet från vissa växtgifters inverkan och från vissa parasiters angrepp. I följd häraf förekom
- ↑ The Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. II, sid. 95.
- ↑ Pallas, Act. Acad. Petropolit., 1870, andra delen, sid. 69. Han följdes af Rudolphi i dennes Beyträge zur Anthropologie, 1812. En utmärkt framställning af beviset har lemnats af Godron, De l’Espèce, 1859, vol. II, sid. 246 o. s. v.
- ↑ Sir Andrew Smith, citerad af Knox, Races of Man, 1850, sid. 473.
- ↑ Se angående denna sak De Quatrefages, Revue des Cours Scientifiques, den 17 Oktober 1868, sid. 731.
- ↑ Livingstone’s Travels and Researches in South Africa, 1857, sid 338, 329. D’Orbigny såsom citerad af Godron, De l’Espèce, vol. II, sid. 266.
