uppgifver, att det i norra Afrika finnes områden, hvilka infödingarne årligen måste lemna, ehuru negrerna kunna med trygghet qvarblifva derstädes.
Att negerns fritagande står i något slags korrelation till hans hudfärg, är endast en gissning; det kan stå i något förhållande till någon olikhet i hans blod, nervsystem eller andra väfnader. Icke desto mindre syntes denna förmodan mig icke osannolik i följd af de ofvan antydda fakta och af en viss förbindelse, som tydligen rådde mellan kroppsbeskaffenheten och en tendens till tvinsot. Alltså försökte jag, men med föga framgång,[1] att förvissa mig om, huru långt den höll streck. Aflidne dr Daniell, hvilken hade lefvat länge på Afrikas vestra kust, sade mig, att han icke trodde på något sådant förhållande. Sjelf var han ovanligt blond och hade på ett underbart sätt motstått klimatet. Då han som gosse först ankom till kusten, förespådde en gammal, förfaren negerchef i följd af hans utseende, att detta skulle visa sig vara förhållandet. Dr Nicholson från Antigua skref, sedan han hade blifvit uppmärksam härpå, till mig, att han icke trodde, det mörkhyade europeer bättre undkommo gula febern än de, som voro ljuslätta. Hr J. M. Harris förnekar helt och hållet,[2]
- ↑ Om våren 1862 erhöll jag af generaldirektören för arméens sjukvård tillåtelse att till läkarne vid de särskilda utomlands stationerade regementena öfversända en blank tabell med följande bifogade anmärkningar, men jag har icke erhållit några svar. «Som åtskilliga väl uttryckta exempel på ett förhållande mellan hudbihangens färg och kroppskonstitutionen hafva blifvit anmärkta hos våra husdjur, och då det är bekant, att det finnes ett visst bestämdt förhållande mellan menniskoracernas färg och det luftstreck, som de bebo, så synes följande undersökning värd att beaktas. Finnes det nämligen hos europeerna något förhållande mellan hårets färg och deras mottaglighet för de tropiska ländernas sjukdomar? Om läkarne vid de olika regementen, som äro stationerade i ohelsosamma tropiska länder, ville vara af den godheten och till en början som en hållpunkt for jemförelse räkna, huru många man i den styrka, hvarifrån de sjuka komma, hafva mörkt och ljust hår samt hår af mellan- eller tvifvelaktiga färger, och om en likadan räkning af samma läkare fördes öfver alla de personer, som lede af träskfebrar och gula febern eller af dysenteri, skulle det snart visa sig, sedan några tusen fall hade blifvit antecknade, om det råder något förhållande mellan hårets färg och den i kroppskonstitutionen grundade blottställningen för tropiska sjukdomar. Kanske skulle icke något sådant förhållande upptäckas, men undersökningen vore värd att anställas. I händelse något positivt resultat erhölles, kunde det blifva till någon praktisk nytta vid utväljandet af personer för något särskildt ändamål. I theoretiskt hänseende skulle resultatet vara af stort intresse såsom angifvande ett sätt, hvarpå en menniskorace, som från en aflägsen tidrymd har bebott ett ohelsosamt tropiskt klimat, kunde hafva erhållit en mörk färg genom de mörkhåriga eller mörkfärgade individernas bättre bibehållande under en lång följd af generationer.«
- ↑ Anthropological Review, Januari 1866, sid. XXI.
