Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
190
principer för könsurvalet.

Binas honor hafva en särskild inrättning för att insamla och bära bort frömjöl, och deras äggläggningsrör är förändradt till en gadd för att försvara deras larver och samhället. Hos många insekters honor är äggläggningsröret förändradt på det mest komplicerade sätt för att säkert placera äggen. Sådana fall kunde nämnas i mängd, men vi hafva här icke med dem att skaffa. Det finnes dock andra könsolikheter, hvilka alls icke stå i något sammanhang med de primära organer, som här hufvudsakligen sysselsätta oss, — t. ex. hanens mera betydande storlek, styrka och stridslystnad, hans anfallsvapen eller försvarsmedel mot rivaler, hans prunkande färgteckning och vexlande prydnader, hans sångförmåga och andra dylika karakterer.

Utom i ofvannämnda primära och sekundära karakterer skilja hanen och honan sig stundom i bildningar, som stå i sammanhang med olika lefnadsvanor, och hvilka alls icke eller endast indirekt hafva afseende på fortplantningsförrättningarna. Så suga honorna af vissa flugor (Culicidæ och Tabanidæ) blod, hvaremot hanarne lefva på blommor och sakna mandibler.[1] Endast hanarne af vissa skymnings- och nattfjärilar samt af några kräftdjur (t. ex. Tanais) hafva ofullständiga, slutna munöppningar och kunna icke taga till sig någon föda. Vissa cirripeders komplementarhanar lefva på parasitväxters vis antingen på honan eller på hermafroditformen samt sakna mun och gripfötter. I dessa fall är det hanen, som har undergått förändring och förlorat vissa vigtiga organer, hvilka de öfriga medlemmarna af samma grupp ega. I andra fall är det honan, som har förlorat sådana delar; honan af lysmasken t. ex. saknar vingar, såsom händelsen är med många skymnings- och nattfjärilshonor, af hvilka somliga aldrig lemna sina kokonger. Många parasitiskt lefvande kräftdjurshonor hafva förlorat sina simfötter. Hos några vifvelbaggar (Curculionidæ) råder en stor olikhet mellan hanen och honan i afseende på rostri eller snabelns längd;[2] men afsigten med dessa och många analoga skiljaktigheter har icke blifvit förklarad. Olikheter i byggnad mellan båda könen i öfverensstämmelse med skilda lefnadsvanor äro mestadels inskränkta till de lägre djuren, men hos några få foglar är hanens näbb olik honans. Tvifvelsutan stå i de flesta, tydligen dock icke i alla dessa fall olikheterna i indirekt förbindelse med artens fortplantning; så skall en hona, som har att gifva näring åt en mängd ägg, kräfva mera föda än hanen och följaktligen behöfva särskilda medel att förskaffa sig

  1. Westwood, Modern Classification of Insects, vol. II, 1840, sid. 541. För den längre fram lemnade uppgiften om Tanais har jag Fritz Müller att tacka.
  2. Kirby och Spence, Introduction to Entomology, vol. III., 1826, sid. 309.