Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
230
principer för könsurvalet.

hanarne äro öfvervägande till antalet; så erhöll han ett år 204 exemplar, tillhörande tio arter, och dessa utgjordes af 166 hanar och 38 honor. Af två andra arter voro honorna de talrikaste; men proportionstalen förändras tydligen antingen under olika årstider eller på olika lokaler, ty vid ett tillfälle förhöllo sig hanarne af Campylopterus hemileucurus till honorna som fem till två och vid ett annat tillfälle[1] på alldeles omvändt sätt. Såsom stående i sammanhang med denna senare punkt må jag tillägga, att hr Powys på Korfu och i Epirus fann, att båda könen af bofinken höllo sig skilda, och att “honorna voro långt talrikare“, under det att i Palæstina hr Tristram fann “de af hanar bestående flockarne till utseendet betydligt öfverträffa honorna i antal“[2]. Vidare säger hr G. Taylor[3] i afseende på Quiscalus major, att det i Florida fanns “ganska få honor i förhållande till hanar,“ hvaremot i Honduras motsatsen egde rum och arten syntes vara polygam.


Fiskar. — Bland fiskar kan könens proportionstal utrönas endast genom att fånga dem i fullvuxet eller nästan fullvuxet tillstånd, och många svårigheter möta, då man vill komma till någon rigtig slutsats.[4] Ofruktsamma honor kunna lätt af misstag anses för hanar, såsom dr Günther har anmärkt till mig i afseende på forellen. Af några arter tros hanarne dö snart efter äggens befruktande. Hos många arter äro hanarne mycket mindre än honorna, så att en stor mängd hanar skulle slippa ut ur samma nät, hvarmed honorna fångas. Hr Carbonnier,[5] hvilken särskildt har aktgifvit på gäddans (Esox lucius) naturalhistoria, uppgifver, att många hanar i följd af sin mindre storlek uppslukas af de storvuxnare honorna, och han tror, att hanarne af nästan alla fiskar af samma orsak äro utsatta för större fara än honorna. Icke desto mindre synas hanarne vara långt mera öfvervägande till antalet i de få fall, hvari proportionstalen verkligen hafva blifvit iakttagna. Så säger hr R. Buist, öfveruppsyningsmannen för de i Stormontfield anstälda försöken, att af de 70 första

  1. Ibis, vol. II, sid. 260, citerad i Gould’s Trochilidæ, 1861, sid. 52. I afseende på de föregående proportionstalen har jag hr Salvin att tacka för en tabell öfver de af honom funna resultaten.
  2. Ibis, 1860, sid. 137, och 1867, sid. 369.
  3. Ibis, 1862, sid. 137.
  4. Leuckart citerar Bloch (Wagner, Handwörterbuch der Physiologie, fjerde bandet, 1853, sid. 775), att bland fiskarne finnas två gånger så många hanar som honor.
  5. Citerad i Farmer för den 18 Mars 1869, sid. 369.