som de unga hanarne af många arter likna honorna, skulle de senare naturligtvis synas vara de talrikaste. En stor mängd fasaner utkläckas af hr Baker på Leadenhall ur ägg, som hafva blifvit lagda af vilda foglar, och han underrättar hr Jenner Weir, att i allmänhet fyra eller fem hanar kläckas för hvarje hona. En erfaren iakttagare anmärker,[1] att i Skandinavien tjäderns och orrens ungkullar innehålla flere hanar än honor, och att af dalripan flere hanar än honor besöka lekplatserna, men denna senare omständighet förklaras af några iakttagare derigenom, att ett större antal honor dödas af små rofdjur. Af åtskilliga fakta, som framställas af White i Selborne,[2] synes det tydligt, att hanarne af rapphönan måste finnas i mycket öfverskjutande antal i södra England, och mig har försäkrats, att detta är händelsen i Skotland. Då hr Weir frågade de handlande, hvilka vissa årstider erhålla ett stort antal brushanar (Machetes pugnax), svarade man honom, att hanarne äro långt talrikare. Samme naturforskare har äfvenledes för min räkning frågat fogelfängarne, hvilka årligen fånga ett förvånande antal af åtskilliga arter små foglar lefvande för marknaden i London, och han erhöll utan tvekan det svaret af en gammal och trovärdig man, att hanarne äro långt talrikare hos bofinken, enligt hans mening i ett förhållande af 2 hanar till 1 hona eller åtminstone af 5 till 3.[3] Han påstod likaledes, att hanarne af koltrasten voro långt talrikare, antingen de togos i snaror eller nattetid i nät. Dessa uppgifter kunna tydligen anses tillförlitliga, emedan samme man sade, att könen äro nästan lika hos lärkan, gulnäbbade hämplingen och steglitsen. Å andra sidan är han säker, att honorna äro långt talrikare af vanliga hämplingen, men på olika sätt under olika år; under många år har han funnit, att honorna hafva förhållit sig till hanarne som fyra till en. Det bör dock ihågkommas, att bästa årstiden att fånga foglar icke tager sin början förr än i September, så att af några arter partiela flyttningar redan kunna hafva egt rum och flockarne vid denna tid ofta utgöras endast af honor. Hr Salvin egnade särskild uppmärksamhet åt båda könen af honingsfoglar i Central-Amerika, och han är öfvertygad, att hos de flesta arterna
- ↑ Enligt L. Lloyd, Game Birds of Sweden, 1867, sid. 12, 132.
- ↑ Natural History of Selbourne, tjugonionde brefvet, editionen af 1825, vol. I, sid. 139.
- ↑ Hr Jenner Weir erhöll liknande uppgifter, då han följande året gjorde förfrågningar. För att visa antalet af fångade bofinkar kan jag nämna, att år 1869 två sakkunniga personer ingingo ett vad, och att den ene fångade på en dag 62 och den andre 40 bofinkhanar. Det största antal, som en person fångade under en dag, var 70.
