synbarligen från hvarandra till färgen; så är honan af Sparassus smaragdulus matt grön, hvaremot den fullvuxne hanen har vackert gul abdomen med tre präktigt röda, långsgående streck. Hos några Thomisus-arter likna båda könen hvarandra mycket, hos andra äro de betydligt olika: så äro benen och kroppen hos honan af Thomisus citreus blekgula eller gröna, hvaremot hanens främre ben äro rödbruna; hos Thomisus floricolens äro honans ben blekgröna, hanens deremot tydligen försedda med olika färgade ringar. En mängd analoga fall kunde anföras inom slägtena Epeira, Nephila, Philodromus, Theridion, Linyphia, o. s. v. Det är ofta svårt att säga, hvilketdera af de båda könen mest afviker från den vanliga färgteckningen hos det slägte, till hvilket de höra; men hr Blackwall anser, att det såsom en allmän regel är hanen. Samme författare har meddelat mig, att båda könen som ungar vanligen likna hvarandra, och båda undergå ofta stora färgförändringar vid sina på hvarandra följande hudömsningar, innan de hinna könsmognad. I andra fall synes hanen ensam ändra färg. Så liknar hanen af den förut nämnda, bjert färgade Sparassus till en början honan och erhåller sina egendomliga färger först, då han är nästan fullvuxen. Spindlar ega skarpa sinnen och visa mycken intelligens. Honorna ådagalägga, hvilket är väl bekant, den starkaste tillgifvenhet för sina ägg, hvilka de bära omkring, inhöljda i en silkesväfnad. I det hela taget synes det sannolikt, att väl uttryckta färgskilnader mellan könen allmänneligen hafva härflutit från könsurval, antingen på hanens eller honans sida. Men man kunde hysa tvifvelsmål härom i följd af den ytterliga föränderligheten i färg hos några arter, t. ex. Theridion lineatum, hvars kön i fullvuxet tillstånd äro olika; denna stora föränderlighet antyder, att deras färger icke hafva varit underkastade något slags urval.
Hr Blackwall påminner sig icke hafva sett någon arts hanar kämpa om honans egande. Ej heller är detta sannolikt, om vi döma af analogi, ty hanarne äro i allmänhet mycket, någon gång i ytterlig grad, mindre än honorna.[1] Hade hanarne haft den seden att kämpa med hvarandra, är det sannolikt, att de småningom skulle hafva förvärfvat mera betydande storlek och styrka. Hr Blackwall har någon gång sett två eller flere hanar
- ↑ Aug. Vinson (Aranéides des Iles de la Réunion, pl. VI, fig. 1 och 2) anför ett godt exempel på hanens ringa storlek af Epeira nigra. Jag bör tillägga, att hanen hos denna art är brunaktig och honan svart med benen försedda med röda ringar. Andra ännu mera förvånande exempel på olika storlek hos könen hafva blifvit antecknade (Quarterly Journal of Science, Juli 1868, sid. 429), men jag har icke sett originaluppsatserna.
