och stundom i betydlig mån till omkretsen, t. ex. hos Aricoris epitus, hvilken af hr A. Butler utpekades för mig i British Museum. Hanarne af vissa sydamerikanska dagfjärilar hafva hårtofsar i vingarnes kanter och hornartade utskott på det bakre parets ytor.[1] Hos åtskilliga britiska dagfjärilar äro hanarne ensamma, såsom hr Wonfor har ådagalagt, delvis klädda med egendomliga fjäll.
Afsigten med lysförmågan hos lysmaskens hona är likaledes icke insedd, ty det är ganska tvifvelaktigt, om skenets första nytta är att vägleda hanen till honan. Det ligger icke något allvarsamt hinder för denna senare åsigt deri, att hanarne utsända ett svagt ljus, ty sekundära könskarakterer, som äro egendomliga för det ena könet, utvecklas ofta i ringa grad hos det andra könet. Det är en kraftigare invändning, att larverna lysa, hos några arter präktigt; Fritz Müller meddelar mig, att den mest lysande insekt, som han någonsin såg i Brasilien, var larven af en skalbagge. Båda könen af vissa lysande Elater-arter utsända ljus. Kirby och Spence förmoda, att fosforescensen tjenar till att skrämma och bortdrifva fiender.
Olikhet till storleken mellan könen. — Bland alla slags
insekter äro hanarne vanligen mindre än honorna,[2] och denna
skilnad kan ofta upptäckas äfven i larvstadiet. Så betydande är
skilnaden mellan hanarnes och honornas kokonger hos silkesfjärilen
(Bombyx mori), att de i Frankrike skiljas från hvarandra genom
ett särskildt sätt att väga.[3] Inom djurrikets lägre klasser synes
honornas betydligare storlek i allmänhet bero på, att de alstra ett
ofantligt antal ägg, och detta kan till en viss grad gälla om
insekterna. Men dr Wallace har framstält en mycket sannolikare
förklaring. Efter att noggrant, hafva gifvit akt på larvernas
utveckling hos Bombyx cynthia och Yamamai och särskildt på några
dvergartade larver, som från en andra läggning uppföddes med
onaturlig föda, fann han, “att, i samma mån som fjärilindividen
är vackrare, längre tid erfordras för dess metamorfos, af hvilken
anledning honan, hvilken är den större och tyngre insekten, emedan
hon skall bära sina talrika ägg, skall föregås af hanen, hvilken
är mindre och har mindre att bringa till mognad“.[4] Som de
flesta insekter hafva kort tillvaro och äro utsatta för många faror,
- ↑ H. W. Bates i Journal of Proceed. Linn. Soc., vol. VI, 1862, sid. 74. Hr Wonfor’s iakttagelser äro citerade i Popular Science Review, 1868, sid. 343.
- ↑ Kirby och Spence, Introduction to Entomology, vol. III, sid. 299.
- ↑ Robinet, Vers à Soie, 1848, sid. 207.
- ↑ Transactions of the Entomological Society, tredje serien, vol. V, sid. 486.
