Heterocerus-slägtet äro rasparne placerade på första abdominalsegmentets sidor och gnidas af ribbor, som äro belägna på låren.[1] Hos vissa Curculionidæ och Carabidæ[2] hafva dessa delar ett fullkomligt omvändt läge, ty rasparne äro placerade på undre sidan af täckvingarne nära deras spetsar, och abdominalsegmentens kanter tjena som riftyg. Hos Pelobius Hermanni (en af Dytiscidæ eller vattenskalbaggarne) löper en stark list parallelt med och nära intill suturen mellan täckvingarne samt korsas af ribbor, hvilka i midten äro grofva, men mot båda ändarne, i synnerhet mot den öfre, småningom blifva smalare; om denna insekt hålles under vattenytan eller i luften, frambringar den ett stridulerande ljud genom att gnida abdomens yttersta, hornartade kant mot raspen. Hos ett stort antal långhornade skalbaggar (Longicornia) hafva organerna alldeles olika plats; raspen befinner sig på mesothorax, hvilken gnides mot prothorax. Landois räknade 238 ganska fina ribbor på raspen hos Cerambyx heros.
Många lamellicornier ega stridulationsförmåga, och organerna härför skilja sig betydligt till sitt läge. Några arter stridulera ganska högljudt, så att, då hr F. Smith fångade en Trox sabulosus, en i närheten varande skogvaktare trodde honom hafva fångat en råtta; jag har dock icke varit i stånd att hos denna skalbagge upptäcka de ifrågavarande organerna. Hos Geotrupes och Typhæus löper (fig. 25, r) snedt öfver hvartdera bakbenets höft en smal list, hvilken hos Geotrupes stercorarius har 84 ribbor, hvilka gnidas af en särskildt för detta ändamål från ett af abdominalsegmenten utskjutande del. Hos den närslägtade Copris lunaris sträcker sig en ytterst fin rasp längs suturen mellan täckvingarne, hvarjemte en annan kort rasp finnes nära den främre yttre kanten; men hos
- ↑ Schiödte, öfversättningen i Annals and Magazine of Natural History, vol. XX, 1867, sid. 37.
- ↑ Kröyer har (Naturhist. Tidskrift, bandet II, 1848—49, sid. 334) beskrifvit stridulationsorganerna hos dessa båda, såväl som hos andra familjer. Bland Carabidæ har jag undersökt Elaphrus uliginosus och Blethisa multipunctata, hvilka hafva skickats till mig af hr Crotch. Hos Blethisa användas de tvärstående ribborna i abdominalsegmentets fårade kant, så vidt jag kunde döma, icke vid rasparnes gnidning mot täckvingarne.
må tillägga, att min son, hr F. Darwin, har funnit, att Dermestes murinus frambringar ljud, men att han förgäfves sökt efter apparaten. Scolytus har helt nyligen blifvit af hr Algen i Edinburgh Monthly Magazine för November 1869, sid. 130, beskrifven som en stridulerande insekt.
