några andra Coprini är raspen, enligt Leconte,[1] belägen på abdomens ryggsida. Hos Oryctes finnes den på propygidium och, enligt samme entomolog, hos många andra Dynastini på täckvingarnes undre sida. Slutligen uppgifver Westring, att raspen hos Omaloplia brunnea är belägen på prosternum och gnidorganet på metasternum; dessa delar intaga således kroppens undre sida i stället för den öfre som hos longicornierna.
Vi se således, att stridulationsorganerna hos coleopterernas särskilda familjer äro underbart olikartade till sitt läge, men icke mycket till sin byggnad. Inom samma familj äro några arter försedda med dessa organer, och några sakna dem helt och hållet. Denna olikhet blir begriplig, om vi antaga, att åtskilliga arter ursprungligen frambragte ett gnisslande eller pipande ljud genom att mot hvarandra gnida de hårda och ojemna kroppsdelar, hvilka voro i beröring med hvarandra, och att de ojemna ytorna småningom utvecklades till ordentliga stridulationsorganer, i följd af att det sålunda frambragta ljudet var på något sätt nyttigt. Några skalbaggar frambringa nu, då de röra sig, antingen frivilligt eller ofrivilligt ett gnisslande ljud, utan att likväl ega några särskilda organer för detta ändamål. Hr Wallace meddelar mig, att Euchirus longimanus (en lamellicorn, hvars hane har de främre benen ovanligt förlängda), “då den rör sig, frambringar ett svagt, pipande ljud medelst abdomens utsträckande och sammandragande samt, då den fasttages, åstadkommer ett skrapande ljud genom att gnida sina bakre ben mot täckvingarnes kanter“. Det pipande ljudet frambringas tydligen genom en smal rasp, som löper längs hvardera täckvingens kant, och jag kunde likaledes frambringa det skrapande ljudet genom att gnida lårets chagrinerade yta mot den korniga kanten på motsvarande täckvinge; men jag var icke i stånd att här upptäcka någon särskild rasp, ej heller är det troligt, att jag kunde hafva öfversett densamma hos en så stor insekt. Sedan jag har undersökt Cychrus och läst, hvad Westring i sina två uppsatser har skrifvit om denna skalbagge, synes det vara ganska tvifvelaktigt, huruvida han eger någon verklig rasp, ehuru han har förmåga att frambringa ett ljud.
Från analogien med Orthoptera och Homoptera väntade jag mig finna, att coleopterernas stridulationsorganer skulle vara olika beskaffade allt efter könet; men Landois, som noggrant har undersökt åtskilliga arter, märkte icke någon sådan skilnad; hvarken Westring eller hr G. R. Crotch gjorde det, ehuru den senare
- ↑ Jag står i förbindelse hos hr Walsh i Illinois, som har sändt mig utdrag ur Leconte’s Introduction to Entomology, sid. 101, 143.
