med former, som hafva varit synnerligen olika till färgen. Men hos två arter, hvilka måttligt liknade hvarandra, kunde den största likhet, om den vore till gagn för någondera formen, på detta sätt lätteligen uppnås, och om den efterhärmade formen sedermera småningom förändrades genom könsurval eller genom andra medel, skulle den efterhärmande formen föras i samma spår och sålunda förändras nästan huru långt som helst, så att den slutligen skulle kunna antaga ett utseende eller en färg, som fullkomligt vore de andra medlemmarnes inom den grupp, till hvilken den hörde. Alldenstund ytterst små färgförändringar i många fall icke skulle vara tillräckliga att göra en art så lik en annan skyddad art, att det skulle leda till dess bibehållande, så måste man erinra sig, att många arter af Lepidoptera äro tillgängliga för betydande och hastiga förändringar till färgen. Några få exempel hafva blifvit anförda i detta kapitel; men man borde ur denna synpunkt rådfråga hr Bates’ originalafhandling om efterliknande äfvensom hr Wallace’s uppsatser.
I de föregående fallen likna den efterbildande artens båda kön den efterbildade; men tillfälligtvis liknar honan ensam någon bjert färgad och skyddad art, som bebor samma område. Följaktligen skiljer sig honan till färgen från sin egen hane och är den bjertast färgade af dem båda, hvilket är ett sällsynt undantagsförhållande. Hos alla de fåtaliga arter af Pieridæ, hvilkas hona har mera i ögonen fallande färger än hanen, liknar hon, enligt hvad hr Wallace meddelar mig, någon skyddad art, som bebor samma trakt. Honan af Diadema anomala eger en präktigt purpurbrun färg och är på nästan hela öfre sidan af kroppen glänsande atlasblå; hon efterliknar också nära Euploea midamus, “en af Orientens allmännaste fjärilar,“ under det att hanen är bronsfärgad eller olivbrun, endast med en obetydlig blå glans på vingarnes yttre delar.[1] Båda könen af denna Diadema och af Diadema bolina följa samma lefnadsvanor, så att olikheterna i färg mellan könen icke kunna förklaras genom deras utsättande för skilda förhållanden,[2] äfven om denna förklaring i andra fall vore antaglig.[3]
De ofvannämnda exemplen på fjärilhonor, hvilka äro bjertare färgade än hanarne, visa oss för det första, att variationerna
- ↑ Wallace, Notes on Eastern Butterflies i Transactions of the Entomological Society, 1869, sid. 287.
- ↑ Wallace i Westminster Review, Juli 1867, sid. 37, och i Journal of Travel and Natural History, vol. I, 1868, sid. 88.
- ↑ Se anmärkningar af herrar Bates och Wallace i Proceedings of the Entomological Society, den 19 November 1866, sid. XXXIX.
