en annan af en hund på ungefär samma tidiga utvecklingsstadium, hvilka hafva blifvit omsorgsfullt kopierade efter tvenne verk, hvilkas tillförlitlighet icke kan dragas i tvifvelsmål[1].
Efter de här förut anförda utlåtandena af så högt stående auktoriteter skulle det vara öfverflödigt att för min del framlägga ett antal lånade detaljer, som bevisade, att menniskans embryo noggrant liknar andra däggdjurs embryon. Dock måste det tilläggas, att menniskans embryo likaledes i särskilda delar af sin organisation liknar vissa lägre former, då de äro fullvuxna. Hjertat t. ex. uppträder först under form af ett enkelt pulserande kärl, exkrementen uttömmas genom en kloak, och os coccygis skjuter ut såsom en verklig svans, “hvilken sträcker sig ett godt stycke utom de rudimentära benen“[2]. Hos alla luftandande vertebraters embryon finnas vissa glandler, benämnda corpora Wolfiana, hvilka motsvara och verka på samma sätt som de fullvuxna fiskarnes njurar[3]. Äfven under en senare embryonalperiod kunna några slående öfverenstämmelser mellan menniskan och de lägre djuren iakttagas. Bischoff säger, att vindningarna i ett menniskofosters hjerna vid sjunde månadens slut befinna sig på ungefär samma utvecklingsgrad som hos en fullvuxen babian[4]. Stortån, “hvilken“, såsom professor Owen anmärker[5], “bildar stödet, då man står och går, är kanske den mest utmärkande egendomligheten i menniskans byggnad“; men hos ett omkring en tum långt embryo fann professor Wyman[6], “att stortån var kortare än de andra och, i stället för att vara parallel med dem, sköt ut i vinkel från sidan af foten, derigenom motsvarande detta organs permanenta beskaffenhet hos de fyrhändta.“ Jag vill slutligen meddela ett
- ↑ Menniskoembryot (den öfre figuren) är hemtadt från Ecker, Icones Physiologicæ 1851—1859, planchen XXX, fig. 2. Detta embryo var tio linier långt, så att teckningen är mycket förstorad. Hundens embryo är efter Bischoff, Entwickelungsgeschichte des Hunde-Eies, 1845, planchen XI, fig. 42 B. Teckningen är fem gånger förstorad; embryot var 25 dagar gammalt. Inelfvorna hafva blifvit utelemnade och lifmoderbihangen borttagna på båda teckningarna. Jag hänvisades till dessa figurer af professor Huxley, från hvilkens arbete, Man’s Place in Nature, idéen att bifoga dem hemtades. Äfven Häckel har i sin Schöpfungsgeschichte lemnat motsvarande teckningar.
- ↑ Professor Wyman i Proceedings of American Academy of Sciences, vol. IV, 1860, sid. 17.
- ↑ Owen, Anatomy of Vertebrates, vol. I, sid. 533.
- ↑ Die Grosshirnwindungen des Menschen, 1868, sid. 95.
- ↑ Anatomy of Vertebrates, vol. II, sid. 553.
- ↑ Proceedings Soc. Nat. Hist., Boston 1863, vol. IX. sid. 185.
