citat från Huxley[1], hvilken — efter att hafva frågat, om menniskan uppstår på olika sätt med en hund, en fogel, en groda eller en fisk, — säger: “Svaret är icke ett enda ögonblick tvifvelaktigt; menniskans uppkomst och de tidigare utvecklingsstadierna äro utan all fråga identiska med de djurs, som stå omedelbart under henne i ordningsföljden; hon står tvifvelsutan i dessa hänseenden långt närmare aporna, än aporna närma sig hunden“.
Rudimentära bildningar. — Detta ämne kommer, ehuru det
i och för sig sjelft icke är af större betydelse än de båda
sistnämnda, af flere orsaker att här fullständigare behandlas[2]. Intet
enda högre djur kan nämnas, som icke eger någon kroppsdel i
ett rudimentärt tillstånd, och menniskan bildar icke något undantag
från regeln. Rudimentära organer måste skiljas från dem, som
hålla på att framträda, ehuru åtskiljandet i några fall icke är lätt.
De förra äro antingen alldeles onyttiga, t. ex. hannarnes bland
fyrfotadjuren spenar eller idislarnes framtänder, hvilka aldrig
genomtränga tandköttet, eller äro de till så obetydlig nytta för sina
nuvarande egare, att vi icke kunna antaga, att de utvecklades
under de förhållanden, hvarunder de nu finnas till. Organer på
detta senare stadium äro, strängt taget, icke rudimentära, men
de tendera i denna rigtning. Å andra sidan äro framträdande
organer, ehuru icke fullt utvecklade, till stor nytta för sina egare
och kunna hinna en vidare utveckling. Rudimentära organer äro
synnerligen underkastade variation, och detta kan till en del inses,
alldenstund de äro alldeles eller nästan utan nytta samt följaktligen
icke längre underkastade naturligt urval. De undertryckas ofta
fullkomligt. Då detta inträffar, äro de dock underkastade
tillfälligt återuppträdande genom återgång, och denna omständighet
är väl värd att beaktas.
Bristande användning under den lefnadsperiod, då ett organ förnämligast begagnas, hvilket vanligen infaller under utbildningen, och förärfning under en motsvarande lefnadsperiod, synas hafva varit de förnämsta orsakerna till organers försättande i ett rudimentärt tillstånd. Uttrycket “bristande användning“ hänför sig icke endast till musklernas förminskade verksamhet, utan innefattar äfven ett aftagande i blodtillflödet till en kroppsdel eller ett organ,
- ↑ Man’s Place in Nature, sid. 65.
- ↑ Jag hade skrifvit ett flygtigt utkast till detta kapitel, redan innan jag läste en värdefull afhandling, Caratteri rudimentali in ordine all’ origine del uomo (Annuario della Soc. d. Nat., Modena 1867, sid. 81), af G. Canestrini, hvilken afhandling jag har att tacka för mycket. Häckel har lemnat beundransvärda uppsatser öfver hela detta ämne under titel af Dysteleologie i sin Generelle Morphologie och sin Schöpfungsgeschichte.
