fortplantningstiden; men man har i Egypten sett dessa foglar kämpa med hvarandra på samma sätt som våra vipor genom att plötsligt hoppa upp i luften och, stundom med olycksbringande påföljd, slå efter hvarandra från sidan. På så sätt drifva de äfvenledes bort andra fiender.[1]
Kärlekens årstid är en period för strid; men hanarne af några foglar, t. ex. af stridstuppen och brushanen, äfvensom de unga hanarne af vilda kalkonen och skogshönsen,[2] äro färdiga att slåss, när helst de mötas. Honans närvaro är teterrima belli causa. De bengaliska gossarne förmå de små vackra hanarne af amadavat (Estrelda amandava) att kämpa med hvarandra genom att ställa tre små burar i rad med en hona i midten; efter en kort stund släppas de båda hanarne lösa, och en förtviflad kamp uppstår genast[3]. Då många hanar samlas på samma bestämda plats och kämpa med hvarandra, såsom förhållandet är med skogshönsen och åtskilliga andra foglar, åtföljas de i allmänhet af honorna,[4] hvilka sedermera para sig med de segrande kämparne. Men i några fall går parningen före i stället för att följa efter striden: så “uppvakta“ åtskilliga hanar af den virginiska nattskärran (Caprimulgus virginianus) enligt Audubon[5] “på ett högeligen underhållande sätt honan, och så snart hon har gjort sitt val, anställer hennes utkorade jagt på alla inkräktare och drifver dem bort utom sitt område“. I allmänhet försöka hanarne med all makt att jaga bort eller döda sina rivaler, innan de para sig. Det synes dock icke, som föredroge honorna oföränderligen de segrande hanarne. Hr W. Kowalevsky har i sjelfva verket försäkrat mig, att tjäderhönan stundom smyger sig bort med en ung hane, hvilken icke har vågat beträda stridsplatsen tillsammans med
- ↑ Se om vår vipa hr R. Carr i Land and Water för den 8 Augusti 1868, sid. 46. Angående Lobivanellus se Jerdon’s Birds of India, vol. III, sid. 647, och Gould’s Handbook of the Birds of Australia, vol. II, sid. 220. Se om Hoplopterus hr Allen i Ibis, vol. V, 1863, sid. 156.
- ↑ Audubon, Ornithological Biography, vol. II, sid. 492, vol. I. sid. 4—13.
- ↑ Hr Blyth, Land and Water, 1867, sid. 212.
- ↑ Richardson, om Tetrao umbellus, Fauna Borealis Americana: Birds, 1831, sid. 343. L. Lloyd, Game Birds of Sweden, 1867, sid. 22, 79, om tjädern och orren. Brehm uppgifver dock (Thierleben o. s. v., band IV, sid. 352), att orrhönorna i Tyskland i allmänhet icke bivista orrtupparnes lek, men detta är ett undantag från den vanliga regeln; möjligen ligga hönorna dolda i de omgifvande buskarne, såsom man vet förhållandet vara med orrhönorna i Skandinavien och med andra arter i norra Amerika.
- ↑ Ornithological Biography, vol. II, sid. 275.
