äfven något litet utåt, så att de synas, då man betraktar hufvudet både fram- och bakifrån. De variera till storleken och någon gång till sitt läge, i det att de befinna sig antingen i obetydlig mån högre eller lägre, och de förekomma stundom på det ena, men icke på det andra örat. Dessa upphöjningars ändamål är nu, som jag tror, icke underkastad något tvifvel; men man kunde tänka, att de äro af en alltför ringa betydelse, för att någon vigt skulle fästas vid dem. Denna mening är dock lika falsk, som den är naturlig. Hvarje karakter måste, om än obetydlig, vara resultatet af någon bestämd orsak, och om den förekommer hos många individer, förtjenar den att beaktas. Helix består ögonskenligen af örats yttersta, inåtböjda kant, och denna böjning synes på något sätt stå i sammanhang med, att hela ytterörat för beständigt är tryckt bakåt. Hos många apor, hvilka ej stå högt i systemet, t. ex. babianer och några arter af makakos[1], är öfre delen af örat obetydligt spetsig, och brädden är icke hos alla inåtviken; men om kanten böjdes i denna rigtning, skulle ett litet utskott nödvändigt sträcka sig inåt och sannolikt i någon mån utåt. Detta kunde i sjelfva verket iakttagas på ett exemplar af Ateles beelzebuth i Zoological Gardens, och vi torde säkerligen kunna sluta till, att det är en liknande bildning, — ett spår af förut spetsiga öron — som tillfälligtvis framträder hos menniskan.
Blinkhinnan eller det tredje ögonlocket, med dess accessoriska muskler och andra bildningar, är särskildt väl utvecklad hos foglarne och till sin förrättning af stor betydelse för dem, emedan hon kan hastigt skjutas framför hela ögonklotet. Hon finnes hos några reptilier och batrachier samt hos vissa fiskar, t. ex. hajarne. Hon är synnerligen väl utvecklad hos de båda lägsta däggdjursordningarna, nämligen hos Monotremata och Marsupialia, och hos några få af de högre däggdjuren, t. ex. hos hvalrossen. Men hos menniskan, de fyrhändta och de flesta öfriga däggdjuren finnes
- ↑ Se äfven några anmärkningar om och teckningar af Lemuridernas öron i herrar Murie’s och Mivart’s ypperliga afhandling i Transactions of the Zoological Society, vol. VII, 1869, sid. 6 och 90.
