trådartade utskott af kroppens halfva längd, af hvilka ett skjuter ut från näbbens bas och de båda andra från munvikarne.[1]
De fullvuxna hanarnes färgade fjäderdrägt och vissa andra prydnader bibehållas antingen under hela lifvet, eller förnyas de periodiskt under sommaren och fortplantningstiden. Under denna tid förändra näbben och den nakna huden omkring hufvudet ofta färg, t. ex. hos några hägrar, ibisar, måsar, en af de nyss nämnda klockfoglarne o. s. v. Hos den hvita ibisen blifva då kinderna, den uttänjbara huden på strupen och näbbens basaldel karmosinröda.[2] Hos en af rallarne, Gallicrex cristatus, utvecklas under samma period en stor, röd vårta på hanens hufvud. Så är det ock med en tunn, hornartad kam på näbben hos en af pelikanerna, Pelecanus erythrorhynchus, ty efter fortplantningstiden fällas dessa hornkammar likt hornen från hjortarnes hufvuden, och stranden af en ö i en sjö i Nevada fann man betäckt med dessa egendomliga qvarlefvor.[3]
Färgförändringar hos fjäderdrägten efter årstiden bero först på en dubbel, årlig ruggning, för det andra på en verklig färgförändring hos sjelfva fjädrarne och för det tredje på, att deras mörkfärgade kanter periodiskt fällas, eller på dessa trenne processer mer eller mindre kombinerade. De utslitna kanternas fällande kan jemföras med dunens affallande hos unga foglar, ty dunet utskjuter i de flesta fall från de första verkliga fjädrarnes spetsar.[4]
Med afseende på de foglar, hvilka årligen undergå en dubbel ruggning, finnes det till en början några slag, t. ex. beckasiner, steppsvalor (Glareolæ) och pipare, hvilkas båda kön likna hvarandra och icke under någon årstid ändra färg. Jag vet icke, om vinterdrägten är tjockare och varmare än sommardrägten, hvilket synes vara den sannolikaste orsaken till en dubbel ruggning, då ingen färgförändring eger rum. För det andra gifves det foglar, t. ex. vissa Totanus-arter och andra vadare, hvilka likna hvarandra, men hafva en i ringa mån olika sommar- och vinterdrägt. Färgskilnaden är dock i dessa fall så obetydlig, att den knappast kan vara till någon fördel för dem, och den kan möjligen tillskrifvas den direkta inverkan af de olika förhållanden, för hvilka foglarne äro utsatta under de båda årstiderna. För det tredje
- ↑ Hr Sclater, Intellectual Observer, Januari 1867. Waterton’s Wanderings, sid. 118. Se äfvenledes hr Salvin’s intressanta uppsats med en plansch i Ibis, 1865, sid. 90.
- ↑ Land and Water, 1867, sid. 394.
- ↑ Hr D. G. Elliot i Proceedings of the Zoological Society, 1869, sid. 589.
- ↑ Nitzsch’s Pterylography, utgifven af P. L. Sclater. Ray Society, 1867, sid. 14.
