finnes det många andra foglar, hvilkas kön äro lika, men hvilka äro vida skilda i sin sommar- och vinterdrägt. För det fjerde är det foglar, hvilkas kön skilja sig från hvarandra till färgen, men honorna bibehålla, ehuru de rugga två gånger, samma färger hela året igenom, hvaremot hanarne undergå en förändring, någon gång, såsom hos vissa trappar, en stor förändring i färg. För det femte och sista gifves det foglar, hvilkas kön skilja sig från hvarandra både i sommar- och vinterdrägten, men hanen undergår en större förändring än honan vid hvarje återkommande årstid, hvarpå brushanen (Machetes pugnax) erbjuder ett godt exempel.
Med afseende på orsaken till eller ändamålet med olikheterna i färg mellan sommar- och vinterdrägten, kan denna i några fall, t. ex. hos ripan,[1] under båda årstiderna tjena som ett skydd. Då olikheten mellan de båda fjäderdrägterna är ringa, kan den, såsom redan har blifvit anmärkt, kanske tillskrifvas den direkta inverkan af lefnadsförhållandena. Men hos många foglar kan det knappast råda något tvifvel om, att sommardrägten utgör en prydnad, äfven då båda könen äro lika. Vi kunna sluta till, att detta är händelsen med många hägrar, silfverhägrar o. s. v., ty de erhålla sina vackra fjädrar endast under fortplantningstiden. Dessutom äro sådana fjädrar, fjädertofsar o. s. v., ehuru förekommande hos båda könen, tillfälligtvis något mera utvecklade hos hanen än hos honan och likna de fjädrar och prydnader, som andra foglars hanar ensamma ega. Det är äfvenledes kändt, att fångenskap, genom att inverka på fogelhanarnes reproduktionssystem, ofta hindrar utvecklingen af deras sekundära könskarakterer, men icke har något omedelbart inflytande på några andra karakterer, och hr Bartlett underrättar mig, att åtta eller nio exemplar af isländska strandvipan (Tringa canutus) hela året igenom i Zoological Gardens bibehöllo sin simpla vinterdrägt, af hvilken omständighet vi kunna draga den slutsatsen, att sommardrägten, ehuru gemensam för båda könen, är af samma beskaffenhet som den uteslutande hanliga drägten hos många andra foglar.[2]
- ↑ Ripans brunfläckiga sommardrägt är af mycken vigt för henne såsom ett skydd, hvilket äfven är förhållandet med den hvita vinterdrägten, ty man vet, att denna fogel i Skandinavien under våren, då snön har försvunnit, mycket oroas af roffoglar, innan hon har erhållit sin sommardrägt; se Wilhelm von Wright i Lloyd’s Game Birds of Sweden, 1867, sid. 125.
- ↑ Se med afseende på de föregående uppgifterna om ruggning: angående beckasiner Macgillivray, Hist. Brit. Birds, vol. IV, sid. 371; om Glareolæ, steppsvalor och trappar Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 615, 630, 683; om Totanus ibidem, sid. 700; om hägrarnes fjädrar ibidem, sid. 738, och Macgillivray, vol. IV, sid. 435 och 444, samt hr Stafford Allen i Ibis, vol. V, 1863, sid. 33.
