visa benägenhet att sammanflyta till strimmor; de upplösas tvärtom ofta i smärre fläckar, så att två eller tre löpa nedåt till hvarje ögonfläck.
Vi hafva nu sett, att en fullständig serie kan följas från tvenne nästan enkla fläckar, hvilka ursprungligen äro fullkomligt skilda från hvarandra, ända till en af dessa underbara kul- och sockelformiga prydnader. Hr Gould, hvilken vänskapsfullt till mig öfverlemnade några af dessa fjädrar, öfverensstämmer fullkomligt med mig angående gradationens fullständighet. De utvecklingsstadier, som företes af en och samma fogels fjädrar, visa tydligen icke med nödvändighet de steg, hvarigenom artens utdöda stamfäder hafva framgått; men de lemna oss sannolikt nyckeln till att inse de verkliga stegen och bevisa åtminstone ända till förtydligande, att en gradation är möjlig. Föreställa vi oss, huru sorgfälligt Argus-fasanens hane utbreder sina prydliga fjädrar för honan, äfvensom de många andra omständigheter, som göra det sannolikt, att fogelhonor gifva företräde åt de mera tilldragande hanarne, så skall ingen, som medgifver könsurvalets verksamhet, kunna förneka, att en enkel, mörk fläck med en matt gulaktig schattering kan, genom de närstående fläckarnes närmande och förändring i förbindelse med ett ringa förökande af färgen, förvandlas till en af de så kallade elliptiska prydnaderna. Dessa senare prydnader hafva blifvit visade för många personer, och alla hafva medgifvit, att de äro utomordentligt sköna. Några hålla dem till och med för skönare än kul- och sockelögonfläckarne. Allt efter som andra ordningens pennor förlängdes genom könsurval och de elliptiska prydnaderna tilltogo i diameter, blefvo deras färger tydligen mindre klara, och pennornas utsirande måste då uppnås genom förbättringar i mönstret och i schatteringen; denna process har också pågått, tills de underbara kul- och sockelögonfläckarne slutligen hafva blifvit utvecklade. På så sätt — och, som det synes mig, icke på något annat vis — kunna vi förstå prydnadernas nuvarande beskaffenhet och ursprung på Argus-fasanens vingpennor.
Från det ljus, som sprides af gradationsprincipen, från det, som vi känna om variationens lagar, från de förändringar, som hafva inträffat med många af våra husdjur, och slutligen (såsom vi längre fram tydligare skola se) från beskaffenheten af fogelungarnes outbildade fjäderdrägt kunna vi stundom med en viss grad af tillförsigt angifva de sannolika steg, hvarigenom hanarne hafva förvärfvat sin lysande fjäderdrägt och olika prydnader, ehuru vi i många fall befinna oss i mörkret. Hr Gould visade mig för åtskilliga år sedan en honingsfogel, Urosticte Benjamini,
