bon, hvilket dock icke oföränderligen håller streck,[1] och att hos tredje gruppens foglar honorna förnämligast på undre sidan ega lysande färger. Utom dessa fall utgör dufvornas hela stora familj, hvilka stundom ega bjerta och nästan alltid i ögonen fallande färger, och hvilka notoriskt äro utsatta för roffoglars anfall, ett allvarsamt undantag från regeln, ty dufvor bygga nästan alltid öppna och utsatta bon. I en annan stor familj, nämligen honingsfoglarnes, bygga alla arterna öppna nästen; dock äro könen hos några af de praktfullaste arterna lika, och de flesta honorna äro, ehuru mindre lysande än hanarne, ganska bjert färgade. Ej heller kan man påstå, att alla honingsfoglars honor, hvilka ega bjerta färger, undgå att upptäckas i följd af sina gröna färger, ty somliga förete å sin öfre sida röda, blå och andra färger.[2]
Hvad sådana foglar beträffar, som bygga i hål eller förfärdiga hvälfda bon, vinnas, såsom hr Wallace anmärker, utom att nästena döljas, andra fördelar, t. ex. skydd mot regn, större värme och i heta trakter skydd mot solens strålar,[3] så att det icke är någon kraftig invändning mot hans åsigt, att många foglar, som hafva båda könen mörkt färgade, bygga undandolda bon.[4] Honorna t. ex. af hornskatorna (Buceros) i Indien och Afrika äro under rufningen ytterst väl skyddade, ty hanen igensmetar hålet, hvari honan rufvar sina ägg, och lemnar endast en smal öppning, hvarigenom han gifver henne mat; honan hålles således under hela rufningstiden i sträng fångenskap,[5] dock äro hornskatornas honor icke tydligare färgade än många andra foglar af lika storlek, hvilka bygga öppna nästen. Ett allvarsammare inkast mot hr Wallace’s åsigt är, såsom han sjelf medgifver, att inom några få grupper hanarne ega lysande och honorna bjerta färger, och
- ↑ Jerdon, Birds of India, vol. II, sid. 108. Gould’s Handbook of the Birds of Australia, vol. I, sid. 463.
- ↑ Så har t. ex. honan af Eupetomena macroura hufvudet och stjerten mörkblå och höfterna rödaktiga; honan af Lampornis porphyrurus är svartaktigt grön på öfre sidan med tyglarne och strupens sidor karmosinröda; honan af Eulampis jugularis har öfre sidan af hufvudet och ryggen gröna, men höfterna och stjerten äro karmosinfärgade. Många andra exempel på högeligen synbara honor kunde anföras. Se hr Gould’s praktverk öfver denna familj.
- ↑ Hr Salvin iakttog i Guatemala (Ibis, 1864, sid. 375), att honingsfoglar voro mycket obenägnare att lemna sina bon under mycket varm väderlek, då solen sken klart, än vid kyligt, dimmigt eller regnigt väder.
- ↑ Jag vill som exempel på mörkt färgade foglar, hvilka bygga dolda nästen, uppräkna de till australiensiska slägten hörande arter, hvilka beskrifvas i Gould’s Handbook of the Birds of Australia, vol. I, sid. 340, 362, 365, 383, 387, 389, 391 och 414.
- ↑ Jerdon, Birds of India, vol. I, sid. 244.
