hvilken tror på arternas gradvisa utveckling, draga i tvifvelsmål, att lejonets och pumans stamfar var ett strimmigt djur, och att ungarne hafva bibehållit spår af dessa strimmor i likhet med ungarne af svarta kattor, hvilka såsom fullvuxna icke äro det minsta strimmiga. Många hjortarter, hvilka i fullvuxet tillstånd icke äro fläckiga, äro som ungar betäckta med hvita fläckar, såsom några få arter likaledes äro i sitt fullt utbildade tillstånd. Så äro ungarne inom hela svinfamiljen (Suidæ) och af vissa, temligen aflägset befryndade djur, t. ex. tapiren, tecknade med mörka långstrimmor; men här hafva vi en karakter, som tydligen härleder sig från en utdöd stamfar och nu bibehålles endast af ungarne. I alla sådana fall hafva de gamla fått sina färger förändrade under tidens lopp, hvaremot ungarne hafva förblifvit endast obetydligt förändrade, och detta har skett enligt principen om förärfning i motsvarande åldrar.
Denna samma princip gäller om många, till olika grupper hörande foglar, hvilkas ungar nära likna hvarandra och i betydande mån skilja sig från sina respektiva föräldrar i deras fullt utbildade tillstånd. Ungarne af nästan alla Gallinaceæ och af några aflägset befryndade foglar, t. ex. strutsarne, äro i sin dundrägt försedda med långsgående strimmor; men denna karakter visar tillbaka till ett så aflägset tingens tillstånd, att det knappast kommer oss vid. Unga korsnäbbar (Loxia) hafva till en början raka näbbar såsom andra finkars och likna i sin strimmiga ungdrägt den fullvuxna hämplingen och grönsiskhonan äfvensom steglitsens, grönfinkens och några andra beslägtade arters ungar. Ungarne af många sparfarter (Emberiza) likna hvarandra och äfvenledes den fullt utbildade kornsparfven, Emberiza miliaria. Inom nästan hela den stora trastgruppen hafva ungarne fläckiga bröst, hvilken karakter af många arter bibehålles hela lifvet igenom, men af andra alldeles förloras, t. ex. af Turdus migratorius. Vidare äro hos många trastar ryggfjädrarne fläckiga, innan de första gången hafva blifvit fälda, och denna karakter bibehålles hela lifvet igenom af vissa östliga arter. Ungarne af många törnskatearter (Lanius), af några hackspettar och af en indisk dufva (Chalcophaps indicus) äro på undre sidan försedda med tvärstrimmor, och vissa befryndade arter eller slägten äro på samma sätt tecknade. Arterna af några nära beslägtade och glänsande indiska gökar (Chrysococcyx) skilja sig i sitt fullt utbildade tillstånd betydligt från hvarandra till färgen, men ungarne kunna icke särskiljas. Ungarne af en indisk gås (Sarkidiornis melanonotus) likna med hänsyn till sin fjäderdrägt mycket ett befryndadt slägte, Dendrocygna, som fullt
