Jag vill här på förhand nämna för det första, att de olika fallen eller reglorna gradvis öfvergå i hvarandra, och för det andra att, då ungarne sägas likna sina föräldrar, dermed icke menas, att de äro identiskt lika, ty deras färger äro nästan alltid mindre lifliga samt fjädrarne mjukare och ofta olika till sin bildning.
Reglor eller klasser af fall.
I. Då den fullvuxna hanen är skönare eller mera i ögonen
fallande än den fullvuxna honan, likna ungarne af båda könen i
sin första fjäderdrägt nära den fullvuxna honan, t. ex. hos vanliga
hönset och påfogeln, eller äro de, såsom tillfälligtvis händer, mycket
mera lika henne än den fullvuxne hanen.
II. Då den fullvuxna honan är lättare synlig än den fullvuxne hanen, såsom det någon gång, ehuru sällan, händer, likna ungarne af båda könen i sin första fjäderdrägt den fullvuxne hanen.
III. Då den fullvuxne, hanen liknar den fullvuxna honan, hafva ungarne af båda könen en särskild, dem tillkommande första fjäderdrägt, t. ex. hos rödhakesångaren.
IV. Då den fullvuxne hanen liknar den fullvuxna honan, likna ungarne af båda könen i sin första fjäderdrägt de fullvuxna, t. ex. hos kungsfiskaren, många papegojor, kråkor och jernsparfvar.
V. Då de fullvuxna af båda könen hafva en skiljaktig vinter- och sommardrägt, antingen hanen skiljer sig från honan eller icke, likna ungarne de fullvuxna af båda könen i deras vinterdrägt eller långt mera sällan i deras sommardrägt, eller likna de endast honorna, eller kunna ungarne ega en mellanliggande beskaffenhet, eller kunna de vidare i betydande grad skilja sig från de fullvuxna i deras båda årsdrägter.
VI. I några få fall skilja sig ungarne i sin första fjäderdrägt från hvarandra efter könet, i det att de unga hanarne mer eller mindre nära likna de fullvuxna hanarne och de unga honorna mer eller mindre nära de fullvuxna honorna.
Första klassen. — Inom denna klass likna ungarne af båda
könen mer eller mindre nära den fullvuxna honan, under det att
den fullvuxne hanen, ofta på det mest i ögonen fallande sätt,
skiljer sig från den fullvuxna honan. Otaliga exempel kunna
anföras inom alla ordningar; det skall vara tillräckligt att i minnet
återkalla vanliga fasanen, anden och gråsparfven, De till denna klass
hörande fallen öfvergå i hvarandra. Så kunna de båda könen
