Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
141
klasser af fall.

karakterer, icke vore på olika sätt förändrade efter en tillräcklig tids förlopp. Dessa anmärkningar hänföra sig likaledes till parnings- eller sommardrägten, antingen den är inskränkt till hanarne eller gemensam för båda könen.

Ehuru honorna af de ofvannämnda, nära beslägtade arterna äfvensom deras ungar näppeligen alls kunna särskiljas, äro dock honorna af de till samma slägte hörande arterna i de flesta fall tydligen olika hvarandra. Olikheterna äro dock sällan så stora som mellan hanarne. Vi se detta tydligen inom hönsfoglarnes hela familj; hönorna t. ex. af den vanliga och japanska fasanen, samt särskildt af guld- och Amherstfasanen — af silfverfasanen och vilda hönsen — likna hvarandra ganska nära till färgen, hvaremot tupparne skilja sig i utomordentlig grad. Så är det med honorna af de flesta Cotingidæ, Fringillidæ och af många andra familjer. Det kan i sjelfva verket icke råda något tvifvel om, att honorna såsom allmän regel hafva förändrats i mindre grad än hanarne. Några få foglar utgöra dock ett egendomligt och oförklarligt undantag; så skilja sig honorna af Paradisea apoda och Paradisea papuana mera från hvarandra, än deras respektive hanar göra;[1] den senare artens hona har undre sidan rent hvit, hvaremot honan af Paradisea apoda undertill är djupt brun. Vidare skilja sig, enligt hvad jag erfar af professor Newton, hanarne af två Oxynotus-arter (törnskator), hvilka företräda hvarandra på öarne Mauritius och Bourbon,[2] endast i ringa mån till färgen, hvaremot honorna äro mycket olika. Honan af den på Bourbon lefvande arten synes hafva delvis bibehållit sin fjäderdrägt i ett outveckladt tillstånd, ty vid första anblicken “kan hon tagas för ungen af arten på Mauritius“. Dessa olikheter kunna jemföras med dem, som, oberoende af menniskans urval och utan att af oss kunna förklaras, uppträda hos vissa underracer af stridstuppen, hvilkas hönor äro ganska olika, då tupparne deremot näppeligen kunna särskiljas.[3]

Då jag till så vidsträckt omfång genom könsurvalet förklarar olikheterna mellan de beslägtade arternas hanar, huru kunna väl skilnaderna mellan honorna i alla vanliga fall förklaras? Vi behöfva här icke taga i betraktande de arter, hvilka höra till skilda slägten, ty hos dessa hafva anpassning efter olika lefnadsvanor och andra krafter kommit med i räkningen. Med hänsyn till olikheterna mellan samma slägtes honor synes det mig, efter

  1. Wallace, The Malay Archipelago, vol. II, 1869, sid. 394.
  2. På dessa arter lemnar M. F. Pollen en med figurer försedd beskrifning i Ibis, 1866, sid. 275.
  3. Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. I, sid. 251.